På dessa sidor följer en liten redogörelse för Team Ladok’s vinterferie i Vemdalen under "Vemdalen ski week 99"

Redogörelsen är inte helt komplett, men vi har gjort vårt bästa för att få med det viktigaste. Tilläggas bör att allt som skrivits är dock sant och eventuella likheter med personer i dagboken är inga tillfälligheter utan snarare dagens bistra sanning.

Man sitter där och bromsar och styr emot när bilen kanar och driver omkring på den opistade kostigen, men det händer inget. Det är tur att deon fungerar som den ska. Svetten lackar och adrenalinet pumpar i kroppen. Man skymtar, ibland, ett rött bakljus, dämpat av den enkla anledningen att det inte skall blända bakomvarande bil (omtänksamt men faan inte så genomtänkt på grund av den mur av snö som virvlar upp efter den, den pigga och dessutom extremt, om man skall använda ett Martin uttryck, tjockt överlastade Volkan.

Man har svåra problem med sikten. När man sitter där bredvid Johan "SladdarDetSåGasarJagJuBaraMeraOchStällerUppDenLite" Rinaldo, så känner man en viss stress. Men efter att ha intagit en förrätt (betona ordet till vänster om denna parentes. Johans anm.) hos Wåhlens ("det var räkor på", Marias anm) , mycket trevlig [freude] sådan, tog han oss dit "lugnt och försiktigt". Väl framme anmärker skattebetalaren att det är himla konstigt att pengarna som han hinkar bort till den fete personen P i el Stockholmo inte har lyckats få någon att flasha bort snön från den tänkta parkeringen utanför stugan.

När vi installerat oss och släpat in drickat provade vi varorna genom att inmundiga ett gäng bärs i den trevligt trånga och varma bastun. När hettan var olidlig och golvet var täckt av svett, promenerade vi ut, nakna då, och slängde oss graciöst i den mycket porösa och för ändamålet perfekta snön.

Resultatet var cirkus sex komma trettiotre liter vatten på golvet, ett gäng tomma burkar, som enligt Mats skall konverteras till pengar och oavkortat gå till chaufförernas diverse konstiga avgifter som snus och dylikt.

Efter maten, en trevlig gryta gjord och tillverkad i Härnösand, spelar vi ett parti Yatzy, där jag, Robert, vinner.

Sängdags. Johan påpekar, med kraft och bestämdhet, att om det kommer en enda droppe kiss skall jag nog få smaka på ett fett kok stryk. Kan man ju gå med på. Han påpekar i samband med detta att en spya kommer att hanteras på samma sätt.(Undra om det är ett outgrundat uttalande eller om det finns något bakom….. Maira)

I ett drömtillstånd inser jag att det inte bara är det förbannade kylskåpet som lever om. Efter begrundande kommer jag på att det kan vara väckningen. Jag skickar ut en hand för att stänga av eländet.

Jag får tag på klockan, efter att handen på sin färd mod ett osynligt objekt som piper har krockat med interiören i stugan. Jag öppnar ögonen först när jag tror mig ha klockeländet. Jag får av den. Men det är inte bra med det. Pipandet följs av ett nytt pipande kombinerat med aggressiva blinkningar från Johans "arbetsverktyg" telefonen. Morgon, tidig morgon. Det är banne mig FÖR tidig morgon. Jag letar mig fram i mörkret, jag sa ju att det var för tidigt, och väcker resten. Mats har då under natten insjuknat i en oerhört oönskad förkylning och bestämmer sig för att vara sjuk i hemmet. Vi packar bilen och kör till hotellet där vi hyr brädor och dylikt. I och med köpet av liftkort [liftkarten] kommer Maria på den finfina idén att köpa en varsin barntröja att festa i. Motivet är en trevlig björn och en pinsamt bakfull skalpadda, förebild för barnen som fortfarande tror att livet går ut på att gå på barnkalas och varmkorv och mängder av saft. Vi känner nu en oerhörd samhörighet. När vi åkt upp den energi vi fick av ölen dagen innan, inser vi att en dag i backen skall ha en afterski och ett gäng öl. Lotta Böj anländer, och presenterar sig och sina tröjor. Lotta är en förkortning av en hel del faktiskt. Bland annat "Lortig Onanist Tappar Tasken Avsiktligt".

Att stugan vi hyr inte hade några tillräckligt stora glas att grogga i åtgärdas på ett ytterst smidigt sätt. Trots att 5 personer druckit 2 till 3 öl var står det endast ett litet ensamt glas kvar på bordet då vi lämnar puben… konstigt faktiskt! (Detta glas var sprucket och därmed inte så intressant.)

Nu kommer en redogörelse för kvällen. Jag, Robert, har inget att kommentera vid det tillfälle att någon skulle påstå att min redogörelse skulle vara förvrängd eller på något sätt påhittad:

------- Roberts version ------

Man äter och känner att det skulle kunna vara lite trevligt med en liten drink. Den satt bra. Alla andra drack ju naturligtvis otroliga mängder utan hejd. Det blev stojigt och sådär, men jag höll mig lugn och städad. Vandringen till hotellet

----------------------------------

Den officiella versionen lyder:

Ganska snabbt efter middagen och bastun visade det sig att Robert ledde racet med hästlängder. Han var redan i princip nykter då vi andra knappt börjat. Kort sagt kan kvällen sammanfattas med: Robert var flångfull, men killen hade ju trevligt, så varför störa ?

Klockan ringer och man vill ju bara dö….men rock n’ roll.

Robert börjar morgonen med meningen: "God morgon… jag går och spyr nu" Därefter går han behagligt och lugn ut på bron och lägger en prydlig kräckla i pudersnön. Efter upprepade tappra försök att intaga frukost slutar det med att Robert får i sig totalt 1 tesked te.

Trots detta gör Robert ett fullgott resultat i backen, starkt jobbat !

På afterskin inmundigas ett antal öl medan chauffören för hålla till godo med sunkig cola. Även denna dag försvinner ett antal glas under mystiska omständigheter. Övriga kommentarer anses överflödiga.

Middagen smakade i vanlig ordning alldeles förträffligt (mint ?) och busgroggarna rinner ned som vatten. Vidare till en förfest hos det beryktade Lotta-gänget. Det visar sig att en regelrätt disco-anläggning med mixerbord och stroboskop integrerats i den lilla stugan. Stämningen är på topp ända till "en i vårt gäng" anklagas för att försöka stjäla en Lotta-tröja. Självklart är detta en ren och skär lögn eller ett dumt missförstånd. (Vi har faktiskt egna tröjor.)

Framåt småtimmarna blir situationen något förvirrad och ingen tycks ha någon riktig pejl på vad som exakt hänt och inte hänt. Klart är dock att Mats låg hemma och sov för att kurera sig från sin illvilliga sjukdom.

Maira var i princip nykter, låg i snödrivorna upprepade gånger (Se citat nedan.) och fick sedan bäras till hotellets nattklubb. Ett antal strumpor var på drift och de hela slutade med att Robert kom hem med en strumpa och Mairas strumpor förpassades till de sälla jaktmarkerna.

En ansenlig mängd ost konsumerades framåt tresnåret av tre icke nämnda hulliganer. [Käse]

ALLA är uppe men bara en är nykter, medan en är packad för alla…..

Morgon igen…som att väcka en massgrav. Hämnden var redan bestämd dagen innan. Johan och jag, Robert, hade som mål att springa in i Marias rum och väcka henne försiktigt med snö och kastrull. Detta blev ju en flopp. Vi var inte riktigt riktiga vid den tidpunkten. Att springa var ju bara att utesluta, och det där med att slå två kastruller mot varandra för att plåga den stackars förkrympta hjärna på den kvinnliga delen av stugan skulle ju rent ut sagt vara självmord, då vilket litet ljud som helst skulle få skallen på förrövarna att… typ gå sönder på nåt sätt i alla fall.

När vi väl fick upp alla blev vi inte mer än en halvtimme sen i backen i alla fall. Martin drev in och hyrde sig ett par snowboardskor. Detta skulle kanske bli sevärt. Han kom upp i liften som oväntat. Bindningarna tog inte heller så lång tid att få fast runt fötterna. När han så satte glid under brädeländet gick det ju som väntat. Han föll som en FURA. Men när man väl övertygade honom om att "du kommer inte att slå ihjäl dig när du faller i 3 km/h så ökade han till lite mer styrvänlig fart", så kallad styrfart. Sen föll han igen. Och igen. Som en FURA så klart. (Innan dagen var slut presterade jag dock två hela åk utan att ramla, Martins anm.)

Sen till dagens höjdpunkt: Snowracer stafetten. Laget bestod av Ladok Robert, Ladok Anders och Ladok Johan. Vi planerade att åka torn, men det gick inte för sig. Så då fick vi helt enkelt åka singel. Vi lade upp taktiken så att Gyll satte stafetten i rörelse. Sedan åkte jag, Robert. Spurten skötte Johan "ÄrDetKlarFörlustSåHopparJagIFetHoppetOchLandarPåRyggenSåAttBobbfanKlapparIhop" Rinaldo. Första heatet var vi mycket osäkra på om våra forna kunskaper om bobbåkning fortfarande satt kvar.

Anders fick överställ i första kurvan. Han rätade upp fordonet och kom in lite snett i nästa kurva. Där fick han sladd och sneställde hela bobbfan och "gränslade" porten. Nu trodde Johan och jag att det bara var att sätta allt på ett kort och bara sjuka ur hela tävlingen. Men då händer det oväntade. Racare två i motståndarlaget fick samma problem som Gyll. Jag fick då chansen att kompensera för Anders vurpa. Vi hade tur och jag kom i mål samtidigt som min motståndare. Johan i sin tur hade tyngden på sin sida och drog ifrån sin kassa kombattant rejält. Men vad händer då. När Johan passerar mållinjen syns ett finurligt leende blandat med rädsla på hans läppar. Han löper amok och hoppar typ fem meter in i skogen och landar på ryggen under en gran.

Stämningen var efter afterskin ganska dämpad… krafterna var i princip slut.

Värt att notera är att pubpersonalen ändrat sina rutiner lite. Numera kretsar personalen som gamar kring borden i jakt på tomma glas. Resultatet blir att inge glas längre försvinner under mystiska omständigheter. [Herr Ober-Scheisse]

Efter afterskin dräller flocken hem och stupar på tröskeln. ALLA är komplett slut och sängarna attackeras vänligt med bestämt. Stämningen är ganska dämpad och munterheten lyser med sin frånvaro. Men då, mitt i misären, anländer två nya fräscha kombattanter med fyllda flaskor och med gott mod.

Bastun blir återigen befolkad och ’kisset’ på golvet tilltar. Festen tar ny fart och stämningen skjuter i topp. En av nykomlingarna blir såpass exalterad att han "gör helikoptern" (=inte riktigt vad man kan tro. Se nedan för beskrivning.) på vägen till hotellet. Vem denna hjälte är skall inte avslöjas här och nu, men Jens var lite trött på morgonen dagen efter.

Schawing studsar upp, pigg som en näktergal. (I princip pigg !)

Aktiviteterna i backen är dagen till ära ganska mediokra. Värt att notera är att en av kryckåkarna konverterat till snöskrapans mer ortodoxa lära [Gutes Schnee] Team Ladok presterar inga stora resultat. 15 meters-hopp och ett magplask i den Ny Zeländska skogen leder inte till någon plats på pallen. Inte ens en svårt vrickad fotled tack vare ett snyggt lappkast ger något tröstpris. (Telia SUGER)

Ett tappert försök i backstaplingen slutar i en dubbelvurpa där båda lagen går

ned för räkning. [Schlecht Back-stapeln]

Efter en delikat måltid stormas bastun med kraft och energi. Ett litet plus till Johan som gör en riktig nödutryckning och på cirkus 21 sekunder lyckas hinna med att doppa sin lekamen i snön och äntra bastun med äran i behåll…

Återigen tilltar kisset på golvet och snön smälter. Nytt för kvällen är komplett varvning (av huset), solstol utanför huset och goggles i bastun; in i dimman…

De flesta är i princip nyktra… igen !

På vägen hem konstaterade vi att vissa bilförare inte vet hur man parkerar. Varför annars skulle man vilja parkera en bil snett upp på en vall mitt i natten. (Det finns väl ingen parkeringsplats där. Fördelen är att det troligen inte finns några lapplisor på en parkeringsplats som inte finns, eelllllllleeeeerrrrr…)

Som vanligt snikade alla mjölk av mig och Lina. Vilket innebär att vi INTE kan göra choklad och dricka den till den till den fula punschen som Gyll har med sig !!! (Mycket till blir det. Det blir BARA punsch i backen.)

Väldans synd eller !?

Raggningstipsen vi lärt oss ska även prövas i morgon kväll, torsdag.

Morgonen var den segaste hittills, det finns numera inte en enda punkt på de undertecknades sargade kroppen som inte är antingen totalt förstörd eller gör otroligt ont. Men, det är bara att bita ihop och komma igen. Till backen kom vi och väl där gjordes ingen besviken. Den snöpliga finalförlusten som lag Ladok inkasserade i tisdags byttes idag till en liten, men ändock en klar seger. (kan tradingen som de gjort haft inverkan ??, troligen !!!) Lag Ladokfamily gjorde däremot en Munson och valde helt enkelt att inte komma vidare, frivilligt eller inte. Det lär de lärda tvista om. Därefter startades fartåkningen med en massa fina resultat, som tyvärr inte höll hela vägen. Värt att nämna kan vara Martins försök till att åka stjärtlapp, vilket skulle visa sig sluta med ett FIASKO, men lika glad är han för det, men gladast är nog vi andra.

Kvällens begivenheter är ännu en bit bort, tid nu: ca 17.00, men ska väl även de komma ner på print så snart något händer.

Den traditionsenliga stiltjen mellan afterskin och middagen infinner sig som vanligt. Mats sover gott framför en dånande tv medan sällskapets damer ligger som klubbade sälar i sina sängar. Johan sover gott. Att Jens ligger och sover behöver kanske inte tilläggas, hur menar Ni nu då ???? För att beskriva den totala tröttheten och förvirringen kan jag ta ett exempel: Robert känner att det är dags att "bygga en björnfamilj" och går på toaletten, väl inne på sanitetsinträttningen upptäcker han att han står och borstar tänderna (använde han bajsvispen måntro). Det smakade mint… total förvirring alltså.

I denna stund passar de enda någotsånär pigga människorna på att sanera bastun. Efter 5 dagars intensivt kissande i bastun har den befolkats av en synnerligen sur doft. Personligen kan jag (Gyll) tillägga att jag ALDRIG träffat på en surare bastu. Inte ens anticimex skulle ha tagit sig an detta jobb. Men man är väl tapper och går på jobbet med energi och kraft. Med hjälp av en handske och näsklämma blir jobbet gjort, men det var INGEN plesant upplevelse.

Vid halv sju snåret börjar bårhuset att vakna till liv igen och folk kryper fram ur sina hålor. Klockan 18:53 tänds brasan och sällskapet känner sig strax ganska komfortabelt. En viss misstänksamhet mot brasan uppstår dock. Man skall ju som bekant inte ha brännbara gaser i närheten av eld… Stugans invånare riskerar alltså numera en total utblåsning av tarmsystemet då man släpper på trycket. Majoriteten tror dock att stugan kommer att må bra av att luften saneras av en öppen eld.

Flaskor öppnas och matlagningen skjuter fart - in i dimman. In i dimman kan väl vara det rätta uttrycket när några av ska laga mat. Eller som Swing försökte fråga mig (Lina) om det skulle vara creme fraiche i köttfärsen eller i creme fraichen!? Jag tyckte då att det kan vara gott med creme fraichen på sidan om och när jag hade sagt min lilla mening kom Swing på att det inte var creme fraichen han skulle fråga om. Utan det var i stället om vi skulle ha vitlöken i köttfärsen eller creme fraichen!!! Total förvirring igen asså.

Maten var en av veckans höjdare, synd att de inte bjöd på SPRIT. Eller kaffe, tycker några. Efter maten varde stillhet.

Bastun startades upp och återigen besattes den av bastutrånade ungdomar. De första tappra besatte bastun med ett glatt humör och kunde, till sin förtvivlan eller njutning (välj vilket) då läsa av den icke basturekommenderade temperaturen av 108,6° C. Men efter några knäböj kunde vi ta bastubänken i besittning. Nybastade och fräscha tar vi nu igen oss med de sista groggarna innan avfärd mot hotellet. Till allas förvåning och häpnad så har Gyll tappat alla kläder och återigen begivit sig in i bastun förtrollande värme, karln är antingen dum, inte riktigt klok eller i princip full. Och av skäl som redan är hårt inbankade i våra hjärnor så är han ju inte i princip full. Dum vet jag inte om han är, så det måste vara inte riktigt klok som är det rätta svaret. Bröderna Bäver har som vanligt förgyllt sin bastning med ett stycke solstolssittande i den vackra fjäll världen. När vi nu beger oss mot hotellet lämnar vi en liten en bakom oss, varför denne person inte ska med har väl ingen riktigt fått svar på. Han ska veta att han lever i natt när vi återkommer.

De flesta är som vanligt, i princip nyktra !!!

Väldans synd..

Åter i stugan, rikare än när man gick. Vissa i alla fall. Även diverse attiraljer har vi lyckats snika åt oss, såsom några hattar, blinkande Bacardi Lemon flaskor, och som sagt pengar i mängder. I stugan har vi även infört OST-ranson, på tyska KÄSE RANSONEN. Till allas utom ens glädje, men denna person har ju ingen skam i kroppen. Mint luktar han också !!!

Raggningstipsen vi tagit del av har inte kommit till användning, vad kan det bero på !? Dåligt initiativ, fega jävlar, inga tjejer, eller vad ??? Personligen anser jag att vi är i princip för nyktra för att annanamma (observera Jens stavning av ordet) dessa, skärpning på oss. En bra sak som vi har anammat är de små flaskor som vi nu har börjat förse oss med och tagit med oss till hotellet för att friska upp oss. Morgonen ska väl återigen gå i spritens tecken och nu har vi även införskaffat lite mjölk som vi kan göra choklad på och då smaksätta den med Gylls fulpunsch. Martin har inte upphört att förvåna oss. Idag valde han att stanna hemma och med den IQ som han har valde han att mörklägga hela stugan och dess omgivning, vilket gjorde att vi blev lite FÖRBANNAD och gick sonika in och väckte honom. Bästa vi gjort i kväll.

Klockan visar nu 1.37 och vi har kommit fram till att en minuts sömn är viktigt för att vi ska orka med morgondagen. Därför har jag, Jens, nöjet att önska alla en god natt och hoppats att vi får en trevlig morgondag.

Hej hej !!!

Klockan är 02.01 och Gylls overall hänger åter igen och släpar efter honom som en svans. God Natt och godmorgon på er.

Morgonen infinner sig och stället liknar mest en massgrav. Som hämtat ur "Sagan om ringen" återuppstår liken ett efter ett. En mumie i ett av rummen lyckas inte med sitt försök att återuppstå, han blev lämnad hemma.

Morgonen började i övrigt med att Maria skulle gå på toa men möttes av en aggressivt grönt lysande plupp som låg och flöt i toan. Självklart skrek Maria som om hon sett ett av monstren i arkiv X. Efter närmare eftertanke insåg hon att det kanske inte var så utan gick in och skrek på ett annat monster att han skulle ta bort det gröna skenet ur toan. Denna lilla incident gjorde att jag, Johan, blev av med täcket och höll på att frysa ihjäl på kuppen. När jag lite senare vaknade till liv och fattade vad det handlade om fick jag gå ut till toan och försöka fiska upp pluppen med bajsvispen. Efter att ha vispat upp grejen gick jag och trynade igen [gutes schlafen].

Tilläggas ska väl också att Johan i omnämnda sekvens lackade ur och blev smått förbannad och lyckades väcka alla inom en mils avstånd, med en redig smäll i dörren.

För första gången på tre dagar ägnades tiden i backen mestadels till att åka på snön istället för att sitta i den ! De ystra lekarna som arrangerats tidigare dagar hade ersatts av det ganska stelbenta student-SM. Vi fick helt enkelt bita ihop och anstränga oss lite…

Mitt på dagen fick vi dock ett välkommet avbrott då Lotta BÖJ arrangerade disco och bjöd på sprit i backen. Huruvida spriten var fin eller ful diskuterades livligt av de lärde, klart är i alla fall att den brände gott i strupen.

Mjölkchoklad med fulpunsch blev i allmänhetens tycke ingen succé, även om jag (Gyll) tyckte att det var en HIT !

För första gången på 6 dagar hoppade vi över afterskin; vi var för trötta. Dessutom hade inte team LADOK inte erövrat några prisplatser i dagens lekar (Det fanns ju inga lekar…) så vi hade inget intresse av att närvara vid prisutdelningen.

Trots allt var ju inte stället ett dagis så vad väntade vi väl oss, så nu skriver vi inte mer om det.

Här kommer nu ett snabbt inlägg av mig, Martin, som har tillbringat hela dagen i stugan i fullt schå med att hosta upp halsen och sprida mina baciller så att någon av de övriga kanske stannar hemma dagen efter och håller mig sällskap. Jag måste här tilläga att då teven inte skulle gått igenom en funktionsundersökning var den enda kanalen jag fick in var ettan med sitt otroliga programutbud… På programmet stod en dokumentär om två danskors upplevelser i Japan och Ingmar Bergmans ’Giftas’, en höjdarfilm utan någon som helst roande, upplyftande eller intressant innehåll.

Väl hemma i stugan infinner sig den numera obligatoriska dvalan. De zombier som inte däckat i sina sängar ligger i skift framför den nytända brasan som sprakar och sprider värme. Så småningom övervinner hungern dock tröttheten och efter en stunds zombie-dans är de flesta på G igen. Nu ställs en ganska viktig fråga: Räcker 4 kg köttbullar till 8 personer ? ? ?

Svaret är inte helt oväntat: JA, och då får man även matlåda till dagen efter.

Efter maten är det dags för diskning. Diskningen försvåras dock av att en okänd vandal totalkvaddat kallvattenkranen i köket. Det går numera endast att få fram vatten som för länge sedan passerat kokpungten (Gyll’s stavning) och rent fysiskt sett borde lämnat stadiet som flytande form. (Hur är detta möjligt ?), (Kan vattentrycket ha påverkat situationen frågas kom)

Efter en grundlig felsökning kommer dock de händiga pojkarna i stugan fram till att kranen gått sönder ! – Skarp iakttagelse, det märks att stugan befolkas av teknologer. Felet avhjälps med en stor portion våld. Händige Sving går loss på kranen med en slägga och ett skarpslipat bräckjärn. Kranen är numera ett minne blott, men det går att få fram rinnande kallvatten igen. Jens ser dock lite trött ut, detta innebär ju att han måste ta tag i disken.

Det numera något slitna gänget bestämmer sig för att sitta hemma ikväll och inte gå ut och härja. Härjandet får ske på hemmaplan idag.

Hemmaplanshärjandet har börjat och Nyckeln till frihet är det som står på programmet. Det är en kombination av märkespåsättning (tolkas som man vill), chips och dippande, TV-tittande och för min (Jens) egen del så blir det väl till att författa lite. Vad som finns kvar att säga är väl inte mycket, men något ska jag väl försöka få ner. Låt se.

Efter att ha suttit och stirrat på skärmen i ca 20 min utan att kommit på något och därför ger jag upp och sällar mig till de övriga i sällskapet och lutar mig tillbaka och njuter av filmen.

UGH !!

Mitt i hela härligheten dyker då Johan och Helena upp, efter ett äventyr som ännu inte är dokumenterat. Vi överlåter det till Johan. Dock ska sägas att Helena har sett Ånge en fredag kväll stående på perrongen, stackars kvinna !! Johan valde som sagt att köra fel på en specialsträcka och hamna nere i Ytterhogdal, en miss på ca 8 mil och 1 timme. Helena har nu bestämt sig för att försöka få filmen Fucking Åmål omdöpt till Fucking Ånge, samma handling eller en ny är dock inte bestämt ännu. Det ryktas dock om att hon funderar på att flytta till nöjesmetropolen inom en överskådlig tid. Anledningen till detta icke allt för drastiska beslut har hon tagit efter att ha sett alla dessa trevliga bilburna Ångebor, som har glidit förbi oräkneliga gånger och tjoat och hejat en efter en. Bättre sent än aldrig dyker de, Johan och Helena, upp. Helena klagar på den norrländska kylan som hon utsatts för. Stugan får nu användning för alla de vedträn som släpats med och värmen från elden får en frusen stockholmska att tina upp. Efter filmens slut och lite omplaceringar av sittplatser, så börjar det populära sällskapsspelet Maja att spelas. Detta omåttligt, fantastiskt, spännande, brobyggande, populära spel har efter några kvällars spelande, tagit hela stugan i besittning och trollbundit dess invånare, som oftast benämnts som zombies. Vill påstå att denna benämning inte är korrekt när Maja kommer på tal. De så torra och stela människor får nästan något religiöst i blicken och jag hoppats att de tagit detta spelet till sina hjärtan och sprider det över större delen av jorden, kanske kommer det att bli ett universellt spel som får OS-status inom några år. Med all turbulens som sker där är ju allt möjligt, vi väntar med spänning på upplösningen. Nu börjar en efter en att tackla av och inta ryggläge i sina respektive sängar, lite pinsamt måste man väl säga, men de är ju i princip nykter (fast nu är de ju det) !!?? Vi andra fortsätter spelandet med blandade framgångar, tilläggas ska väl att Helena har överraskat positivt. Nu börjar även spelarna att klaga på trötthetstecken, vilket innebär att jag, Jens har en liten vinstchans. Tyvärr börjar denna chans rinna ur sanden, nu när Johans dam visar sig vara skoningslös och lyfter på alla mina bluffningar. Därför råkade mina vinstplaner gå upp i rök och det hela togs hem av allas vår egen Mats.

Nu har alla krupit till kojs och därför är det bara kvar för mig att säga tack och god natt och önska oss alla en trevlig skiddag, denna som kommer visa sig vara den sista för årets Student Ski Week. Väl mött i backen.

Väljer att avsluta på ett litet poetiskt vis med en dikt:

Snön är vit och skidan den slinter

Nu så är det äntligen vinter

Det doftar av mint i stugan

Och ingen har sett flugan (??)

Natten har kommit och folket försvinner

Ingen har sett Algen och det är ingen som vinner

Detta får bli slutet

Och det har ingenting förflutet

Fattar inte riktigt själv vad jag skrivit, men vem bryr sig egentligen ??

Så länge som det smakar mint och inte är någon fuling är allt OK.

Jaha då var det dags att berätta lite om det "lilla" äventyret som jag, Johan, och Golfen begav oss ut på. Vi kan för skojs skull kalla äventyret för "En vilsen stockholmare försöker utan karta och med tvetydiga vägbeskrivningar hitta från Vemdalen till Ånge i mörkret". Av titeln kan man ju lista ut att detta endast kan gå på ett sätt: Åt skogen….vilket det sedan bokstavligen gjorde. Jag tycker i och för sig inte att detta lilla äventyr ska ta allt för mycket plats i denna lilla dagbok utan väljer att skriva ner ett antal stödord så får fantasien sköta resten:

Vemdalen – Rätan – Skyltning mot Ödesvåla men inte ånge - 180° med hjälp av handbroms – Sväng (åt fel håll skulle det sedan visa sig) – Ytterhogdal!! (vad i h—vette gör jag där det finns ju inte ens på kartan) – Telefonkorten fungerar inte ( TELIA suger återigen, Comviq också för den delen för dom har ju ingen täckning) – Skylt mot ånge – Framme i Ånge 55 min försent – Rätt väg tillbaka – Ånge-Vemdalen = 13mil=1h 15min på 70-väg. Starkt jobbat Colin McRae. Lycklig över att ha hittat tillbaka kliver jag ur bilen och inser att det nog skulle varit bra med en karta i bilen, DOOH!

Vaknar upp av att Robert stoppar in sitt huvud och frågar om jag, Martin, ska upp och åka idag. Då jag plötsligt får en hostattack och hostar upp halva halsen och en femkilos hårboll (vem vet katten (dåligt skämt. (extremt dåligt))) svarar jag med att jag kanske ska sova även idag. Kliver sedan upp när alla är på väg ut och skyfflar ned ett par mackor i magen som tvärt säger till att det inte finns mycket plats och svarar med en smärre kortvarig magsmärta. Denna dag har vi även lyckats få in fyran vilket ger mig någon timmes underhållning. Då kommer plötsligt Anders hem, med en vrickad hand, hallå eller? Trots sin vrickade hand rengör han en av duscharna, diskar samt städar. (Vadå vrickad hand? Vrickad kille… men hygglo) Nu är klockan 16.15 och de övriga stugborna anländer snart för att informera om deras dag…

Idag är det sista dagen och det manliga klientelet i stugan ser till att ta sig in i dimman med

större entusiasm än någon av de tidigare dagarna. Damerna avvaktar lite i bakgrunden.

Citat Jens: "Det är kanske bästa att se till att toppa kring 21:00 ?"

Jovisst… sen är det ju bara nedförsbacke.

Jag, Jens valde att sova lite, ca 1 timme.

Dagen bjöd i övrigt på alldeles utmärkt snöskrapeföre och slutade med att Jens doppade huvudet i snön 3 ggr på en sträcka av 200 meter (är det kul eller …. ). En av dagens mest anmärkningsvärda vurpor måste ha varit den när jag (johan) och Robert åkte ett tag i den frusna bäcken och sedan försökte hänga på Jens och Helena, vilket slutade i en stor hög. Som vanligt den här veckan slutade dagens backkupp i ett rasat torn orsakat av det andra laget som inte ens klarade av 7 backar [sehr schlecht back-staplen]

( vafaaaaaan har vi med amatörer att göra eller). En gratis öl blev det i alla fall, det är det viktiga även om Robert var lite lack på att han inte kom HÖGT upp.

Inne hos eliten sups det friskt. Vi vill ju toppa ganska tidigt ändå, med tanke på att några av oss ska köra bil imorgon. Att köra känns just nu ganska avlägset måste jag säga. I princip nyktra, lagar jag och Gyll mat, hmmmm….hur kan detta sluta, ingen vet och jag överlåter resten av skrivandet i någon annans händer.

Aloha! ( vafan, e vi på Hawaii eller ? )

Återigen har de tre Amigos förunnat oss med nya fina bilder till våra fotoalbum, denna gång, liksom alla andra gånger, är det solstolssittande män. Dock ska tilläggas att de införskaffade solhattarna har kommit väl till pass. Kul för oss !? Bastupojkarna är väldigt glada och uppåt på grund av att det förra basturekordet är slaget, det nya lyder på 114,1° C. Har bara en kommentar, -Dra åt helvete !!

Ligan håller nu på att samla sina krafter och göra sig färdig för att bege sig mot hotellet för att dra den sista slipstenen för årets Ski Week. Hur det kommer att sluta vet ju ingen så här i förväg, men med dagens kvällens drickstart har det en tendens till att sluta finimangfint.

Nu är man ju inte så stursk längre. Så ont i huvudet att jag inte tar mig upp i sängen ens. Överslafar borde förbjudas. Så jag får väl ta och hjälpa gänget med saneringen av stugan. Fasen också. Städandet var lite segt i början men nu rullar det på över förväntan. Det fejas och donas, vi hittar igen saker vi inte ens visste att vi saknade… Mycket kan finnas under städning (trots städningen, återfanns inte den milda tacosåsen som så mystiskt försvann), det mesta hamnar dock i soppåsen. Bastu är sanerad och luktar bättre än på väldigt länge, allt tack vare Gyll.

Gyll's syn på saker och ting:

På Lördagsmorgon är det lite tungt att gå upp, men jag biter ihop och chockar magen och mig själv med att äta en riktigt stadig frukost: En redig portion gröt ! Magen blir glad och det blir jag oxå, dags att ge sig av till backen. Brädåkningen går riktigt bra och man blir lite kaxig och

börjar åka i skogen och prova på hoppen... PANG ! Resultatet blir en präktig vurpa med en inte så plesant glidlandning med bröstet på en (av moder jord välplacerad) stubbe. Med en smärtande bringa och en stukad handled är det bara att ge upp och gå hem till stugan med svansen mellan benen. Nåja, det hände ju på eftermiddagen den sista dagen. Det hade ju trots allt varit ganska så mycket värre om det hänt tidigare. När jag kommer hem till stugan möts jag av en zombie: en sjuk och ganska eländig Martin. Rastlösheten infinner sig ganska snart och jag biter ihop och diskar, letar rätt på mina saker och passar även på att påbörja saneringen av stugan inför hemresan. En skurad dusch senare ligger jag och trynar gott i min säng. Kvällen går (som vanligt) i festens tecken. Inga större bravader utförs dock av undertecknad så jag tror jag lämnar det ämnet.

Söndagen är bara ett suddigt minne i ett hörn av min hjärna. Klart är dock att vi slog ett näst intill otroligt rekord i att vara effektiva städare. Med god marginal lyckades vi bräcka det uppsatta målet med att vara klara med saneringen av stugan till klockan 12. Alla jobbade hårt och det blev BRA !

Efter en mycket delikat måltid hemma hos familjen Wåhlén fortsatte så hemresan till den oundvikliga verkligheten... SUCK. Det finns nog inget mer att säga om den resan; vi kom fram till Sundsvall, verken mer eller mindre.

Vaknar på Måndagsmorgon och inser att jag vaknat för Swings väckning. Mmmm vad skönt, nu kan jag ligga och dra mig några minuter innan han kommer och gapar och skriker... men det kommer ingen Swing...

Vid den här tidpunkten slår det mig att jag inte längre har 8 st i princip

helgalna människor omkring mig längre, jag är ju hemma i min egen säng...ENSAM.

Frukosten känns fruktansvärt tråkig och ensam, det känns hyper-trist att inte få spänna på sig brädan och slänga sig ut för branterna längre och det är rent ut sagt katastrof att inte få basta och dricka öl på kvällen. JAG VILL TILLBAKA TILL VEMDALEN ! ! !

Med facit i hand efter en vecka i Vemdalen så inser jag att det var ett STORT misstag att inte följa med förra året. Student Ski Week 1999 kommer jag alltid att komma ihåg med ett leende på läpparna.

När man nu är utvilad, nykter och kroppen börjar återhämta sig efter chocken så kommer man ju bara ihåg det roliga ! Det roliga föresten... ? ?

Hände det NÅGOT tråkigt på HELA veckan ? Jag kan iallafall inte påminna mig

mer än tre ynka saker som dämpat humöret på (vissa av) oss:

* En lysande sak i toaletten.

* En påstådd stulen tröja.

* En hemgång utan att säga till resten av skocken.

Vi har även 3st utmärkelser att dela ut i klassen "Att göra en helikopter":

- Till Jens som myntar hela uttrycket genom att lägga en pizza brevid helikoptern.

- Till Robert för hans iskalla lugn och avslappnade attityd till att prata med Ulrik.

- En speciell utmärkelse till Maira som lägger en pizza på golvet hos Lotta-gänget. Det bästa

med denna pizza är att ingen visste VEM som hade kräkits på golvet förrän en st videofilm spelas upp efter hemkomsten till Sundsvall. (Det kanske skall tilläggas att Maira satt i knät på en icke nämnd person vid "olyckan", och varken han eller Maira kommer ihåg att hon

kräkits. Inte heller övriga personer i rummet kommer ihåg något.)

Var anmäler man sig till Vemdalen 2000 ? ? ? Jag skall med ! ! !

Det är söndag morgon. Aldrig tidigare har man sett detta gäng städa med sådan glöd och iver, men det kan man ju förstå eftersom det vankas mat hos Wåhléns så fort vi kommer dit. Det skulle ju få i princip vilken galning som helst att städa så kvasten glöder. Att det sattes rekord i städning är ju redan nämnt så därför skriver jag inget mer om det. När vi väl skulle ge oss av snöade det ymnigt. Efter en kvick sväng förbi den stängda macken i Rätan bär det av mot Mat, nej jag menar Wåhléns. Den korta men intensiva vistelsen hos Maira kan sammanfattas med endast 3 ord: GOTT, TREVLIGT, PROPPMÄTT (som alltid hos wåhléns). Ett par timmar senare var det dags att styra kosan mot metropolen Sundsvall. Maira "MåsteKöraRyckigtAnnarsSomnarJag" Wåhlén höll på att driva mig till vansinne med sitt ryckiga körande som ibland låg i 70 för att sedan när vägen blivit lite sämre ligger i 110. Tillslut fick jag ta täten och då valde jag att klistra fast nålen vid 110-sträcket. Det tog i och för sig inte många minuter innnan Maria valde att släppa ut en buss framför sig vilket fick till följd att den utmärkta fart vi hade uppnått försvann, men till Sundsvall kom vi i alla fall. Väl framme dumpade vi ett hostande och snörvlande lik i sin lägenhet och tog farväl och insåg att vi hade lika långt kvar, om inte längre. *Suck!*

Nu till en summering av veckan.

Låt oss stanna upp ett tag och fundera lite på förutsättningarna för veckan.

Om man tar ett gäng på 9 sjövilda och skogstokiga "idioter" därtil lägger man ungefär 4 plattor öl, en back med cider, 4l HB, 1l Smirnoff, 0.7l Vodka, massa Jäger och ett prortabelt barskåp (varför Gyll, varför?).

Man behöver inte vara Einstein för att lista ut att det hela bara kan gå på ett sätt, nämligen, ja ni vet ju själva. Det hela resulterade i alla fall i att alla vill åka tillbaka nästa år … hur det gick till kan nog ingen riktigt förklara, men vem bryr sig.

I och med att dgboken i övrigt klargör vad som hände under veckan gör att jag inte tänker berätta vad jag kommer ihåg mest, för allt står ju redan. Hur som helst hade jag jävligt kul och att döma av alla andras små skrivelser hade nog alla det.

Så här en vecka efteråt skulle jag bara vilja säga ett par ord till alla andra:

När det blir tal om Ski Week 2000 så …. Sign me up!

Söndag morgon. Uppoch hoppa här ska det städas... Jag vill inte åka hem!!!

Jag vill vara kvar och bara ha det bra. Men jag får inte som jag vill tyvärr, och jag gissar att det är fler som känner som jag. För det har varit kul, galet, knasigt och helt helt underbart. Men inget mer snö innanför jackan, ingen mer ostransonering på natten och inga mer gröna

saker i toaletten. I alla fall för den här gången!

Tack för en underbar Studen Ski week 1999!

När det bads av oss att kort sammanfatta DEN Skidresan så står det ganska still var man ska börja....

Man vill ju ha med AAAAAAAAAALLT!!

Jag tror nog att efterskalven av denna eminenta skidvistelse har visat sig vara ack så förbryllande. Vad har hänt igentligen och vad har inte hänt.....

Den lilla komplotten om att jag skulle ha gjort en "helikopter a`la Jens " inomhus och på film får en att undra om det inte skulle kunna bli ett litet kittlande krig mot några väl utvalda Lottor.....PETER mf,mf,mf. Förslag på hämndaktioner mottages gärna, så oxå soldater till min arme ....

Inte för att jag är en hämndlysten person utan för att jag tror på rättvisa! Viva la France....

Nu en liten saga..

Det var en gång en toalett som hade invaderats av ett gröt självlysande rymdmonster som hade för avsikt att äta upp mig, och alla andra som bodde i en liten stuga mitt på det kala och ödsliga fjället. (Detta tvivlar jag inte på för en sekund), Jag flydde i skräckpanik för att söka skydd hos den tappre riddar "JohanSomHarSåIniHelveteMycketAttGöraDrickerGärnaÖlOftaOchIStoraMängderSnöso

LarIBaccardiHattSnoppIPjäxa" som vägrade att tro att denna infernaliska best hade onda

avsikter.(Onda avsikter är att stjäla glas, och väcka folk..) Det var en svår och mödosam väg att komma till det fasansfulla monstret. Men efter en (riktigt lång) stunds av mod-samlande slet han självmant av sig sin rustning(för att kunna nå fram hans matchvikt hade ökat

protionellt men ölkonsumtionen,(rustningen kan ha varit ett varmt täcke oklart om detta i stundens förvirring)) för att lätt kunna utmana denna best med sin käraste ägodel och det faligaste vapnet i världen ( förutom kryckor) "bajs vispen". Segern blev total och mostret försvann och bosatte sig i handfatet istället. Slutet gott, tills den tappre riddar

"JohanSomHarSåIniHelveteMycketAttGöraDrickerGärnaÖlOftaOchIStoraMägnderSnöso

larIBaccardiHattSnoppIPjäxa" inser att riddar "SvingSomInteAllsHarLikaMycketAttGöraMenDrickerLikaMycketÖlIAllaFallOchSnöSo

larMittIVintern

UtanPjäxa" är klädd för strid men tillbringar denna gryningsstund med att titta på andra rymdmonster i form av "tubbisar".Men de slöt fred och det var ju inget dagis så nu talar de

inte om det något mer.....tills nästa gång.

Sensmoralen av denna saga är Att jag ser redan fram mot 2000 och en ny ski-week och då ska vi göra pricis AAAAAAAAAAAllt!!!! (som vi vill göra och sådant som vi gör ändå beroende på tillstånd)

Här kommer en liten summering av den lugna och avslappnande vecka vi hade i Vemdalen.

Redan samma dag vi kom hem från 1998 års skeweek insåg vi ju att det här kommer vi att göra om. Så det gjorde vi.

När man ser tillbaka på veckan verkar dagarna glida in i varandra så pass mycket att det är svårt att säga vad man gjorde vilken dag. Huruvida detta beror på för mycket alkohol (det konsumerades ju en hel del...), för lite sömn (sova är för fegisar), för mycket friskluft (vi var ju ute i friska luften en hel del faktiskt) eller bara det faktum att det mesta var mycket trevligt är svårt att säga. Så därför refererar jag inte till specifika dagar utan där det behövs kommer jag att använda begreppet "runt mitten av veckan".

När vi åkte upp var väglaget lite dåligt (opistat). Till och med för att vara ett "jävla skitföre" var det kasst. Man hade ju hoppats att det skulle vara lite bättre på vägen hem. Det var lite bättre... Men bara lite.

Det där med att dagarna blev lite suddiga i kanterna var ju kanske acceptabelt, men om man nu skulle glömma vilka man bodde med skulle situationen bli lite märklig. Därför inhandlade samtliga av oss en fin liten tröja (röd) med en bakfyllerödögd skölpadda. Nu kunde man ju i alla fall känna igen varandra. När resten av truppen anlände "runt mitten av veckan", skaffade även de en slimmad t-tröja med vår nu ännu mer rödögde skölpadde-polare.

För att summera själva åkningen vill jag säga följande: tre grader kallt, tre dec nysnö, exelenta backar (med bärs?!), ingen liftkö, obojmannen, Jäger i liften, Johan som sitter fast i den allt för lösa snön femtio meter in i skogen, Martin som faller på bräda i barnbacken (här gåre' undan i barnbacken), Jäger i liften, Anders som spetsar sig själv på en stubbe, Jäger i liften, Maria som skyller på brädan för att hon faller, Lina som kastar linserna för att få en bättre fartkänsla (eller nåt), Mats som faktiskt INTE föll ur sittliften (det var killen bakom som honom som föll, eller hoppade (som en fjortis). Där det var som högst. Varför han hoppade där det var som högst vet jag inte, men han kanske tänkte att om han är tillräckligt högt kanske han missar allt och inte slår sig... Skadat.), Jäger i liften, Helena som ramlade i liften (klantigt Helena), och så slutligen jag, Robert, som höll mig lugn i "princip" hela veckan. Och inte att förglömma: Jäger i liften!

Alltså var det MYCKET trevlig åkning. Kunde antagligen inte blivit bättre.

Så då kanske man undrar vad vi fick ut av denna vecka. Tja... Vi slapp ju släpa hem spriten. Det var ju bra. Vi träffade en massa roliga människor, bytte en del märken, fick en gratis och ful halmhatt som jag vid ett senare tillfälle sålde för 95 spänn till nån mystisk människa (hade han för mycket pengar?). En finnlandsresa som ingen av oss kan åka på. En för stor tröja, två nessesärererer (hur böjer man detta underliga ord måntro?), ett par skidglasögon, en polo och ett par strumpor. Lite träningsverk kanske. Ett och annat blåmärke. Lite mer skill på snowboard. Dessutom fick vi oss en del bra raggningstipps. Inte mycket nyttigt egentligen om man tänker på det.

Men det var ju det som var meningen. Puckon. Så alltså var det en bra vecka ur nästan alla synvinklar. Sundsvall slapp oss. SkeeWeek behövde oss. Vi behövde lite alkohol kombinerat med friluftsliv (jo, faktiskt! Det går).

Det enda som fallerade var den ekonomiska biten och studiebiten. Men skit samma.

Summa summarum är att vi ska tillbaka till SkeeWeek2000. Fett med fest och bräda eller? Ladok!

Slutkommentar: Hela veckan påpekade vi det. I tid och otid. När det behövdes och när det absolut inte var av vikt. Men uttrycket var, inser jag nu, helt fel. Det var banne mig ett dagis.

Tack till alla, särskilt Maria som jag lånade brädan av.

Robert "Robbelibobban" Sving

Efter en del funderingar och utvärderingar av vår vecka tillsammans så har jag kommit framtill att den var ganska hyfsad. Den började lite sjukt så att säga och var ganska trist dom två första dagarna men sen så började det ta sig, skidåkningen kom igång, lika så alkoholförtäringen, kan det finnas ett samband? inte för att det var helt trist att vara sjuk, det fans ju en heldel roliga "saker" att titta på. Något som jag dock lärde mig var att inte bli sjuk från början (helst inte alls), utan man måste kunna gå ut för fullt och sen öka för att få ut

maximala effekten. Jag hoppas att alla hade en rolig och trevlig vecka och att vi kan se fram

i mot en ännu trevligare vecka nästa år, ÅR 2000. Det finns dock några saker som vi bör lämna hemma då, som sjukdomar, spyor, brädor och annat krafs som tar plats.

Jag hoppas att alla kan vara med nästa år.

Jaha !?

Tillbaka till verkligheten, har inte lyckats komma i fas med dygnet, men det är väl smällar man får ta efter en Ski Week !? Detta får väl vara en liten epilog som du kan lägga till i dagboken, signerad Jens. Kommer inte ihåg vad som är värt att nämna från veckans festligheter, utan koncentrerar mig på sista dagen och den lilla vandringen och resan hem.

Undrar vad som hände med Vargen ??? Ingen som vet !! Söndagsmiddagen hos Casa de Wåhle´n var, som vanligt, mastig och mat i överflöd. Bilfärden flöt sedan på i hundraknutar, med två sovande passagerare och en snöblind chaffis, ett under att vi kom hem ??

Men väl hemma började man redan nu dra upp riktlinjerna för nästa års resa, vad tror ni om en hawaii-inspirerad utstyrsel !!?? Får kanske tänka på saken.

That´s all folks

Martin summerar och avslutar (eller gör han det…döm själva):

*host*, *harkel*, städa, *slemma*, åka bil, *houchcchce*,

*host*, äta god mat, *host*, *aj*, hemma...

Def. : Den är inte snygg, men djävligt ful. (Johan om Gylls mössa.)

Citat Schawing och Johan: Bourlanche, den franska staden mitt i Sverige !

(Borlänge SUGER hårig älgpung ,för er norrlänningar algpung)

Citat De flesta: Fyyyyy faaaaaaaan.

Citat De flesta: Det smakar MINT. (men varför ???)

Citat Gyll: Men vadå, det här e väl inget dagis. Nu talar vi inte mer om det.

Citat Maira: Han låter ju som en träsko. (hon var för packad för att vi skulle fatta vad hon menade)

Citat Robert: "Jag kommer ihåg allt från igår, men såna där grejer kommer jag ju inte ihåg (bruden på dansgolvet t.ex.)"

Citat alla: Guling, guling kom du lille fuling. PUNSCH PUNSCH PUNSCH.

(Liten visa till skål med godtycklig alkoholhaltig dryck.)

Citat Johan & Gyll: Svarting, svarting kom du lille blatting. TURK TURK TURK.

(Liten visa till skål med lakritsshot.)

Citat Gyll: I princip nykter ! (eller varför inte klädsamt onykter)

Förklaring av Maria gällande huruvida det är som en atombomb om "Jag och Diana ligger i en snödriva", där ’jag’ i det här fallet är Maria:

"Om Diana och jag ligger i en snödriva och hon pratar och jag exploderar. Då

måste det väl vara som en atombomb."

ALLT E KUL!!! eller…….

Maria: Varför har man 5000 kr när man går på krogen.

Citat Gyll: "Jag känner mig bra. Snygg i håret och varm under armarna."

Citat ett lik till ett annat: Aktivera liket!

Citat Gyll: Faaaan också, förhuden hamnade snett.

Definition av "Göra en helikopter.": Användande av helikopter som substitut för den stora vita telefonen. (till Gustavsberg) Vid ingående detaljer om konsten att göra en helikopter bör man fråga den erfarna mannen i brunt krulligt hår, även kallad Jens.

Citat Johan: Roooberrrt ! (Uttalas i falsett.)

Svaras med:

Citat Robert: Jooohaaan ! (Uttalas i falsett)

Denna ordväxling upprepas i all oändlighet. När det startat stoppar det aldrig… PUST !

Ordväxlingen uppkommer oftast då personerna i fråga är i princip nyktra.

Citat från många munnar: Det tror man inte !

Citat Gyll: "Cola smakar ju pingisklister när man blandar den med sprit."

Citat Gyll och Johan, valspråk om jag blir kung: "Colan framför allt, för mjukisbyxan i tiden"

Citat Jens: "I bajjan måste det alltid vara varmt"

Citat Jens "Bajskokare finns där bak i framsätet i bilen"

Def: "Att bygga en björnfamilj" = Gå och göra stora behovet på toaletten.

(Byggnadslov krävs…)

Citat Helena: Johan ? ? ? – Jo han är bra för att vara en pojkvän. (hur e han som flickvän då ???)

- Vad i helvette....jag vill ju ha Dagbok 2.01 som worddokument nu! (178k och word 97 format)

Tillbaka