En vacker dag var jag arbetslös, gruvarbetare sedan Stribergsbolaget slagit igen all drift vid Dalkarlsberg – vad skulle jag hitta på ? Jag hade skaffat mig eget hem i egen stuga och befann i den kritiska begynnande medelåldern, varför det inte var så lätt för mig att söka mig till andra arbetsplatser, där man behövde ett par villiga armar och en frisk vilja att göra rätt för sig. Nu är min tidigare hobby mitt egentliga levebröd och som träsnidare trivs jag och har skaffat mig många kunder både i Sverige och i USA, där en morbror till mig säljer trägubbar från Bergslagen i filmstjärnornas Hollywood.

John Molin i Dalkarlsberg har skjutit upp sina glasögon i pannan där han sitter på en trebent pall i träsnidarverkstaden i källaren. I ett skåp bakom ryggen har han en del av sina färdiga träfigurer uppställda i väntan på sändas vidare till kunder landet runt. Men de kanske bästa affärsresorna han själv gör varje år gäller Hindersmässan i Örebro.

– Man kan ju inte sitta inlåst i källarrummet året runt och bara snida och snida – det är skönt att komma ut ett tag och leta fram nya typer som passar för mitt galleri. Så hindersmässresorna lär jag väl inte sluta med i brådrasket.

Första trägubben ännu kvar
John Molin har sin allra första trägubbe kvar – det är en Karl Alfred-typ i svajande långbyxor och sjömansblus. Han började f. ö. skära i trä då han hittade någon masurbjörk eller kåsa på en björk. På salsbordet står också en väldig kåsa som en svensk-amerikan bjöd många hundralappar för, men som han inte ville skiljas från.

Molin berättar att när han blev arbetslös kom hans bror på besök och han hade med sig en snidad trägubbe för "en sådan kan du i alla fall inte göra". Men det kund John i alla fall – och mycket bättre! För han låter sina figurer vara naturliga och inte uppstyltade. Folk känner igen sig själva och sina medvandrare och det hela är snidat med en stor portion humor. Träsnidaren sticker ingalunda under stol med att Döderhultaren Axel Pettersson är hans förebild och mönster – men till hans konstnärskap kan nog ingen nå.

Det viktigaste redskapet är en vanlig s. k. skomakarkniv, som lagts in ett skyddande masurbjörkshandtag. 

–Skulle jag använda de massa små och delvis oförklarliga redskap, som säljs som hobbyredskap för träsnideri skulle jag inte komma nå´n vart och inte heller kunna få fram de säljande typer, som nu finns spridda runt hela landet och en bra bit utanför gränserna också menar Molin. Men man måste betänka att en skomakarkniv är farlig, och så visar han på ett numera läkt ärr i vänstra innerhanden efter knivspetsen, där han ännu är en aning okänslig. Som hjälp för att kunna arbeta snabbare har han dessutom skaffat sig en liten svarv och en bandsåg och målningen av figurerna sköter hans fru om då hon hinner hjälpa till. Och hon har tydligen också lärt sig konsten att sköta penslar och färgburkar.

Många kunder i Hollywood
En släkting till John Molin bor i USA och slagit sig ner i alla filmstjärnor Hollywood. För något tid sedan öppnade man på en av stadens exklusivaste gator en bijouteributik, där morbrodern lämnade de nio trägubbarna han hade i sin ägo. Nu kan den affären sälja strängt taget allt John Molin hinner skära, men frakt och annat ger så stora avbränningar att det inte lönar sig med export. Men nog är det bortåt 100-talet träfigurer som finns i mer eller mindre kända hollywoodhem just nu. Och fler skall det bli, det har jag måst lova morbror min, berättar den träsnidande dalkarlsbergsbon.

Om han är väldigt flitig hinner han med två figurer per dag, och det behövs för att det skall bli någon förtjänst över. Antingen skär figurerna i lind, som är det bästa, eller också i al, som kanske är det vanligaste. Men det dröjer ett tag innan en ny figur släpps ut på marknaden – först får den stå i skåpet ett tag med goda vänner och trofasta grannar tjänstgör som konstkritiker. Glädjande är det när en kund kommer med egen beställning och träsnidaren får fundera på problemet ett tag. Då känner han sig riktigt skapande och söker lägga in mer än vanligt av både yrkesskicklighet och kunnighet.

Det är inte bara träfigurer som Molin skär hemma på sin verkstad i Dalkarlsberg. Sedan många år tillverkar han även fioler, och ännu kan han i körsbärsträ eller annat träslag snida ett piphuvud, som han förärar någon vän eller som han fått beställning på.

Under denna vecka och nästkommande kan läsekretsen i Örebro eller på örebrobesök få sig en titt på några av John Molins träfigurer. Några av dem är nämligen utställda i ett av Kurirens depeschfönster vid Järntorget.