Buchmüller hälsar till alla läsare.
Eran Redaktör, Alias:
Alexander Buchmüller
När hon märkte att han tittade på henne log hon ett varmt leende, ställde ned sitt urdruckna glas på bordet intill henne, och drog samtidigt ner klänningens dragkedja så att hon blottade en stor del av sitt runda bröst. Från sin plats längre bort såg han hur hon var på väg åt hans håll. Han blev varm i hela kroppen och kände hjärtat bulta hårt, och försökte febrilt tänka ut ett bra sätt att presentera sig på. Men när kvinnan kom fram till honom hann han bara öppna munnen innan hon lade sin vänstra arm runt hans midja, lät den högra handen leta sig upp mot hans nacke, och tryckte sin välformade kropp mot hans. Han kände hennes varma, lite fuktiga andedräkt mot sina läppar precis innan hon kysste honom med sådan passion att han tappade sitt halvfyllda champanjeglas, som krossades mot det vita marmorgolvet. Han ryckte till och såg sig oroligt omkring, men de tråkiga människorna på festen verkade inte ens märka att de var där. Plötsligt rycktes hans tankar tillbaka till den situation han befann sig i, när han kände att någon höll honom i armen. Det var den vackra kvinnan, hon som fått honom att känna sig lätt som en fjäder, som tagit tag i honom och förde honom genom folkmassan mot en trappa som ledde upp till övervåningen. Det fanns så mycket han ville säga till kvinnan, men hans mun förblev så där dumt halvöppen efter det misslyckade presentationsförsöket. En underlig pirrande känsla sköljde över honom, han kände sig som ett litet barn på julafton när det är dags att öppna paketen och se vad som finns i dem. Hans förvirrade tankar avbröts när han snubblade på det första trappsteget. Kvinnan vände sig mot honom och sa "Du har rätt, vi borde hämta lite nya krafter". Åh den rösten, det var den rösten han hade drömt om, mjukt vaggande samtidigt som den var så attraherande och sensuell.
Så tryckte hon honom mot väggen, och han kunde inte låta bli att sucka av upphetsning när hon smekte hans bringa så mjukt och kysste hans hals med så mjuka, fuktiga läppar. Hans händer smekte hennes rygg, och han kunde inte hindra sig själv från att smeka hennes runda, fasta och alldeles perfekta bak och trycka henne intill sig, tills hon i sin tur blev tvungen att andas djupt och upphetsat. Plötsligt tog hon tag i hans axlar och såg honom i ögonen, hon såg alldeles vild ut. Lika vild som han kände sig.
Så släppte hon honom och började återigen gå uppför trappan. Han iakttog hennes minsta rörelse när hon gick. Så graciöst, så lätt hon gick - nästan som om hon svävade fram. Hela omvärlden försvann, det fanns ingen annan än hon i det ögonblicket. Oförmögen att röra sig stod han och stirrade, trollbunden av henne och hennes existens. När hon närmade sig övervåningen vände hon sig åter mot honom med ett milt leende på läpparna och sträckte ut handen mot honom, som om hon ville att han skulle fatta den. Han ryckte till och insåg att han stått och sett dum ut, och började gå upp för trappan, fast besluten att nå sitt mål - henne. Men hon backade uppför trappan i samma takt med retsamma, förföriska rörelser. Långsamt drog hon upp sin svarta klänning så att han såg de vita släta benen ovanför hennes "stay-ups", vilka slutade långt upp på låren, och drog fram en nyckel.
Väl uppe på övervåningen gick hon fram till en dörr, stack nyckeln i låset och vred om just som han kom fram till henne. Han drog undan hennes silkeslena hår från nacken och kysste henne där, och hon ryckte till när han gjorde så. Hon vände sig mot honom och han tryckte sig mot henne för att kyssa henne på munnen, då hon öppnade dörren och de båda snubblade in i ett ganska litet sovrum. Utan att vika bort blicken och bryta deras ögonkontakt tog hon av honom hans kavaj, och han knuffade igen dörren med ena foten så att den stängdes. Med ett enkelt handgrepp fick hon även upp hans byxor, satte sig på sängen och började långsamt dra ner dem. När hon såg hans manlighet såg hon nästan glad ut. Han böjde sig ned och tog tag i dragkedjenyckeln på hennes klänning, så när hon sedan reste på sig så drogs dragkedjan långsamt ner så att hennes vita kropp blottades för honom. Klänningen föll till golvet och hon stod naken bortsett från nylonstrumporna.
Han hade aldrig sett någonting så perfekt, de stora runda
brösten med små rosa toppar, hennes alldeles lagom kurviga mage
och hennes något bredare höfter. Så mjuka under hans händer.
Hans plan var att dra henne intill sig och kyssa henne och… Längre
kom han inte i sina tankar innan hon tog tag i hans skjorta och slet den
av hans kropp, och innan han hann reagera knuffade hon ner honom på
sängen. Förvånad över hennes styrka låg
han där och väntade på vad hon skulle ta sig till härnäst.
Hon nästan kastade sig över honom, och innan han visste ordet
av hade hennes tänder sjunkit djupt in i hans hals och han skrek av
njutning. Efter en stund, det kunde ha varit en evighet, kände han
hur han började tappa medvetandet och det sista han hörde var
sina egna hjärtslag som tonade bort.
Nej, så illa är det inte, men ritualsystemet är just nu under ständig omprövning. Vi funderar, skriver och diskuterar (mest Anders Björn och lilla jag - Hedberg), och ”speltestar” sedan. En del skrotar vi, annat måste göras om. De är inte nu, och har aldrig varit, så att en Ritual skall vara lika bra som en Disciplin på samma nivå. Men, precis som vanliga Discipliner, kan ritualer kombineras för att åstadkomma spektakulära effekter. Det kräver bara lite mer tid, planering och (nästan alltid) en himla massa blodpoäng.
Jag har länge förklarat för folk att det är minst sagt korkat att ge sig på en mäktig Tremere om han är beredd och utrustad.
Och däri ligger nog klan Tremeres största svaghet OCH styrka.
Endast genom samarbete och god framförhållning kan klan Tremere
bli mäktig. Men tack vare att Tremeres måste planera noga och
samarbeta väl, så brukar deras ”klanmaskineri” fungera oerhört
bra.
Har lyckats kontrollera min ilska tillräckligt och läst igenom boken De övergivnas armé av Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt. Dessa personer hävdar att de har studerat rollspel i en tioårs period och bokstavligt talat kommit fram till en sak - rollspel skapar rasism, våld, droger, sexism..... listan går att göra lång...
De två författarna är snabba med att kritisera varje litet citat(som enligt uppgift ofta är misstolkade) och gör gärna jämförelse mellan en bild på en klassisk Drakar & Demoner krigare samt vikingamotivet på den nazistiska tidningen Blod & Äras omslag. Men det jag intresserade mig mest för att läsa var kapitlet om Vampire då det är mest aktuellt för mig just nu. Här målarman upp en skräckbild av speciellt lajv och man varnar omgivningen då vampyrlajvare finns överallt och om man inte passar sig blir man en del i deras skådespel som bygger på sex, våld och terror.
Riktigt såhär vet ju vi lajvare att det inte är, dessvärre har folk som står utanför jävligt svårt för att förstå att det vi håller på med är en hobby, det är ingen religion, det är ingenting vi fanatiskt lägger ner all vår tid på, det är inget som påverkar våra åsikter. Vampyrlajvandet har personligen gett mig bra mycket mer än vad det har gett mig att läsa De Övergivnas Armé och lyssna på lajvkritiker. Det roliga med sådana är att de oftast har en sak gemensamt - de har aldrig provat på det själva. Vad säger man?
En sak jag personligen tog åt mig av var när man sade att rollspelare oftast kollade på splatterfilmer. Visst, jag personligen kollar på splatterfilmer men det finns inga som helst paralleller mellan det och rollspel och det är inte mitt rollspelande som på något sätt har väckt mitt intresse för splatterfilmer. Hur man helt plötsligt kan blanda in det i boken förstår jag inte...
Jag tänker inte bedömma De Övergivnas Armé med
poäng. Det skulle inte ge någonting att göra det... två
patetiska "författare" som vill förbjuda rollspel, som hellre
ser att ungdomar går på gatorna med hembränt på
helgerna, som hellre ser att ungdomarna läser serietidningar utan
budskap än studerar historia(vad hände egentligen när Kartago
gick under?). Tja, vad ska man säga?
Fungerar våra tre grupper Regelgrupp, Intriggrupp och Klanansvariga bra tillsammans?
När får alla ett varit ex. av det nya regelhäftet?
Toreadorerna tycks vara mer stridslystna än vad Brujahs vågar drömma om - eller var det Malkavians?
Brujahs dödar hellre sina egna än låter dem välja fritt.
En hedersknyffel till Ventrue-Elder låter avrätta sin son. I Elysium!
De förr så undanglidande Nosferatus har börjat mucka
gräl med Brujahs.