Hemvärnets Bakgrund.
Bakgrunden var Tysklands angrepp på Polen den 1 september 1939 och
Rysslands angrepp på Finland den 30 november samma år. Detta skapade en stor oro hos
allmänheten för att även Sverige skulle kunna bli indraget i kriget.
Värnpliktsarmén med dess begränsade resurser var framför allt engagerad i bevakningen
mot fientliga luftlandsättningar.
Den starka försvarsviljan tog sig bl a i uttryck av att det ställdes krav på att bilda
speciella skyddsstyrkor för hembygdens försvar.
Regeringen agerade snabbt och efter en rekordsnabb utredning beslutade riksdagen den 29
maj 1940 att bilda ett hemvärn. Detta skulle bestå dels av ungdomar som inte gjort sin
värnplikt, dels av äldre som gått ur värnpliktsåldern.
Myndigheterna räknade med att hemvärnet i färdigt skick skulle omfatta ca 50 000 man.
Men redan efter en månad kunde översten Gustaf Petri - som nyutnämnd hemvärnschef-
räkna in närmare 100 000 man. Hemvärnsförbanden var då, liksom idag, frivilligt
rekryterade och har sedan dess varit en viktig del av arméns krigsorganisation.
Båtmössa, landstormsmärke, landstormsbindel och i bästa fall ett mausergevär var den
utrustning som hemvärnet kunde disponera våren 1940, vilket bestyrks av detta foto från
Vingåker i Sörmland.
Hemvärnet i förändring
Under 1950-talet - och med beredskapsårens erfarenheter som bakgrund ändrades den
svenska arméns mobiliserings- och repetetionsövningssystem.
Repetitionsövningarna skulle genomföras i krigsförband och mobilisering ske vid
förråd, utspridda över hela landet. Denna utspridning innebar bättre skydd mot
luftangrepp men ökad känslighet för sabotage.
Hemvärnet fick nu som sin viktigaste uppgift att bevaka och försvara
mobiliseringsförråd för att på så sätt skydda arméns mobilisering.
Det moderna hemvärnet
Den gamla bilden av grå hemvärnsgubbar, klädda i "vadmalsuniformer från 1800
kallt" och med otidsenligt beväpning hör till en förgången tid.
Dagens hemvärnsmän har modern beväpning och ändamålsenliga uniformer. De är mycket
väl utbildade för sin uppgift och synnerligen starkt motiverade för att försvara sin
hembygd i krig och fred.
1992 års försvarsbeslut
1992 års försvarsbeslut har inneburit stora reduceringar av försvarets organisation.
För hemvärnet innebär försvarsbeslutet 1992 att hemvärnets viktigaste uppgift skall
vara att skydda samhällets infrastruktur mot sabotage.
Hemvärnets organisationen ska utökas med målsättningen att omfatta en styrka på 125
000 personer.
Utbildningen skall förbättras, utrustningen ytterligare moderniseras och en fortsatt
föryngring av hemvärnets personal skall ske.
Riksdagsbeslutet i december 1995 inför försvarsbeslutet 1996 bekräftar denna
inriktning.
|
