"OSI-modellen" är den referensram som ligger till grund för utveckling av alla de standarder som skall realisera drömmen om det öppna datautbytet. Tanken är att man ska eliminera tekniska och funktionella problem som hänger ihop med datakommunikationen. Dessa standarder ska konstrueras så att de passar in i modellen.

Det stora målet var och är än idag att skapa ett regelsystem som skall ligga till grund för standarder inom området datakommunikation. Tillverkare av datakommunikationsprodukter hade tidigare sina egna mönster och mallar för produkternas uppbyggnad och funktioner. Detta medförde att kunder inte kunde använda produkter från olika tillverkare genom att sammankoppla dem. Olägenheten medförde ofta högakostnader pga att man inte kunde köpa vilken produkt som helst när man skulle komplettera sin redan befintliga utrustning.

Ett skikt i OSI-modellen betraktas som en "svart låda" som utför sina fördefinierade uppgifter. Det är inte bestämt på vilket sätt dessa uppgifter skall utföras utan huvudsaken är att de blir utförda.

Gränssnittet (trafiken) mellan skikten har noga definierats för att standarder från olika källor ska fungera tillsammans. Ett skikt kan kommunicera med underliggande skikt genom en specifikt definierad begäran (eng. request) eller svar (eng. response) och kan också ta emot meddelande (eng. indication) och bekräftelser (eng. confirmation).

Modellen delar upp datakommunikationen i separata funktioner som representeras av var sitt skikt. Liksom i andra skiktbaserade arkitekturer arbetar OSI-lagren oberoende av de omgivande lagren. Däremot kan varje skikt kommunicera med skiktet direkt ovanför och det direkt nedanför, dock inga andra.

I OSI-modellen finns det sju olika skikt, nämligen följande:
 

• 7  Applikations(/tillämpnings-)skikt.
• 6  Presentationsskit.
• 5  Sessionsskikt.
• 4  Transportskikt.
• 3  Nätskikt.
• 2  (Data)länkskikt.
• 1  Fysiskt skikt.

7-Applikationsskiktet

Början

(även kallat tillämpningsskiktet) tillhandahåller kommunikationstjänster till slutanvändarna. Detta ligger på det översta skiktet och därmed det som användaren ser utifrån (skrivandet). Det är ett verktyg som krävs för att användarprocessen ska fungera i OSI-miljön. Här sker systemoberoende aktiviteter som hanteras av det lokala operativsystemet. Till skillnad från de andra skikten i OSI-modellen är tjänsten i applikationsskiktet direkt tillgängliga för slutanvändaren. Bland funktionerna finns filteröverföring, meddelandehantering (MHS X.400), katalogtjänster, fjärrexekvering (teletex, telefax, videotex) och terminalemulering. Även hjälp- och systemprogram för nätverk ingår på denna nivå.Exempel här finner vi även i Word och Excel.
 
6-Presentationsskiktet

Början

bestämmer formatet för data som utbyts mellan datorer i nätet. Skiktet skulle man kunna kalla nätverkets "översättare". I den sändande datorn översätter presentationsskiktet data från ett format i applikationsskiktet till ett allmänt känt, tillfälligt format (sv. språket). I mottagardatorn översätter skiktet det tillfälliga formatet till ett format som kan användas av den datorns applikationsskikt. Presentationsskiktet hanterar även säkerhetsfrågor genom att tillhandahålla tjänster som t ex kryptering. Det innehåller även regler för dataöverföring och tjänster för datakomprimeringenligt följande:
 

• Begäran om upprättande av session
• Fastställande av syntax (språkregler)
• Omvandling mellan olika syntaxer
• Begäran om anslutning av session
• Samordning/kontroll av siktets funktioner

5-Sessionsskiktet

Början

ligger mellan de övre applikationsinriktade skikten och de olika lägre skikten och inriktar sig på den rena datakommunikationen. I sessionsskiktet ligger tjänster som kontrollerar dataflödet mellan olika anslutningar samt för synkronisering och styrning av dialogen mellan olika kommunicerande applikationsprogram. Bl a innehåller skiktet tjänster för att starta, stanna och avbryta olika aktiviteter. Vidare finner man här beskrivningar av hur man går till väga för att vara inne i flera olika program samtidigt utan att förlora data när man byter fönster. Även regler hur man skall kontrollera när data får sändas respektive inte sändas finns här samt NETBIOS (NT Basic Input Output System). Utöver detta ligger här sådant som adresser, mottagare och sändare (se även 4 och 3 sortering och vidarebefodran).

4-Transportskiktet

Början

säkerställer att data hanteras på ett tillförlitligt vis oberoende av de undre skikten. Detta fungerar som ett "utjämningsskikt" mellan de nätberoende skikten 1-3 och de nätberoende 5-7. Det här är den sista försvarslinjen som kontrollerar att det inte sker något fel vid dataöverföringen, att alla paket överförs och att inget dupliceras. Ofta måste en sändning delas upp i flera olika paket. Detta skikt sköter uppdelningen i lagom stora paket och motsvarande uppackning och ihopsättning vid mottagandet. Dessutom håller den reda på ordningen och när sändningen är komplett. Den sköter fel– och flödeshantering för nod-till-nod-kommunikation, (peer to peer communicationen.) Vanliga protokoll är OSI:s Transport Class 0 som är den enklaste och minst tillförlitliga klassen, Transport Class 1 och 4 är den mest avancerade med flödeskontroll, felkorrigering och multiplexering , Internets TCP (Transmission Control Protocol) och Novells SPX (Sequenced Packet Exchange).

3-Nätskiktet

Början

använder tjänsterna i länkskiktet (se nedan 2-Dataskiktet) för att tillhandahålla dataöverföringstjänster i nätet. Skiktet hanterar då vägvalet mellan transportenheterna i transportskiktet och kopplar upp och ner valda vägar som i sin tur kan utgöras av flera förbindelser eller länkar. Skiktet innehåller regler som kontrollerar hur datorer kommunicerar över olika nätverkssegment, inklusive inpackning av meddelanden i paket med adresser. Skiktet bryter ned stora meddelande i flera mindre lämpliga paketstorlekar. Nätskiktet ansvara vidare för att skicka data från-nod-till-nod på ett pålitligt vis. Slutligen ägnar det sig i synnerhet åt routning och tillhandahåller dataöverföringstjänster åt transportskiktet. Vanliga nätverksprotokoll är CNLS, CONS, IP och IPX samt CCITT X.25 och ISO 8348.

2-Dataskiktet

Början

(även kallat länkskiktet) administrerar upp informationen i "ramar" (eng. frames) så att de kan skickas som elektroniska signaler av det fysiska skiktet. Här finns även feldetektering och felkorrigering. Datalänkskiktet innehåller två underskikt som hanterar skillnaden mellan fysiska nät anpassade för lokal respektive fjärrkommunikation. Skiktet säkerställer en pålitlig överföring och mottagning av paket över nätverk. Frames storlek bestäms för att uppnå kompatibilitet med protokollet på den fysiska nivån och kommunikationstypen point-to-point eller multipoint.

Skiktet ombesörjer följande:
 

• Kan begära omsändningar av paket.
• Kan mottaga paket i vilken ordning som helst numera även utgående paket. Om man använder Packets är en frame ett inkapslat paket i den nödvändiga headern för datalänkningslagret.
• Skiktet innehåller bl a linjeprocedurer (som t.ex. felkontroll, omsändningsbegäran m m). HDLC och IEEE 802 är exempel på standardlänkskikt.

1-Det fysiska skiktet

Början

tillhandahåller det mekaniska och elektroniska gränssnittet (faktiska kommunikationen) för hur datorn ska anslutas till ett fysiskt medium. Detta gör att den kan överföra bitorienterade data, vilket konkret innebär koaxial- eller tvinnad parkabel. Här bestäms även vilka fysiska kontakter och elektriska spänningsnivåer som används för att överföra bitar. Vidare specificeras här hårdvaran i medium, signalmetod, frekvenser, etc.
 

• Fysiska koplingsmetoder för datorerna.
• Hårdvaru-implementeras med sk NIU (NetWork Inteface Unit). CSMA/CD (Carrier Sense Mulitple Access with Collision Detection), Token Ring och  CCITT X.21.