1. Koaxialkabel
2. Tvinnad parkabel
3. Fiberoptisk kabel

• Bandbredd
• Avstånd
• Säkerhet
• Elektromagnetisk interferens
• Kostnad

Koaxialkabel

Början
Denna kabeltyp har en ledande mittråd som är omgiven av ett isolerande skikt, dvs ett ledande trådnät och ett isolerande ytterskikt. Kabeln har större motståndskraft mot interferens samt signalförsvagning än de andra kabeltyperna. Koaxialkabeln är i allmänhet bättre än oskärmad tvinnad parkabel då långa distanser och höga överföringshastigheter kommer in i bilden.

Koaxialkabeln delas in i två olika typer:

• PVC (polyvinyl chloride)
• Plenum

PVC är en kemikalie som används för att tillverka isoleringen och kontakthöljet för de flesta typer av koaxialkabel. Den är lättböjlig och även flexibel då kablarna ska läggas öppet på i exempelvis vanlig kontorsmiljö.

Plenum är det lila avståndet mellan taket och det nedsänkta, "falska" innertaket som idag är mycket vanligt i sedvanliga kontorslokaler. Utrymmet används främst till ventilationer och luftkonditioneringar. Då det gäller kabeldragningen är brandbestämmelserna mycket hårda. De kablar man lämpligen här använder är speciellt anpassade med isolering samt kontakthölje. De är certifierade för att vara motståndskraftiga mot brand och utvecklar då minimalt med giftig rök om en olycka skulle vara framme. Förutom dragning av kablar i s k plenum är vertikaldragningar i väggar vanligt förekommande. Kablarna man här använder är mycket dyrare än PVC-kabeln.

                                     För- och nackdelar med koaxialkablar

Fördelar                                                                                               Nackdelar
Låga underhållskostnader                                                                 Begränsade avstånd och topologi
Enkel installation och utvidgning                                                     Låg säkerhet; lätt att avlyssna
Bättre motståndskraft mot signalbrus över långa avstånd        Den totala kabelkostnaden är högre än tvinnad parkabel,
                                                                                    trots att kringutrustningen är billigare.

 
Tvinnad parkabel

Början
Tvinnad parkabel (TP-kabel) går även under den engelska benämningen Twisted Pair. Denna kabeltyp består av två isolerade koppartrådar som är tvinnade runt varandra (därav namnet). Dessa brukar även kunna grupperas i ett antal tvinnade par och omges då att ett skyddande fodral så att de bildar en gemensam enhet.

Även dessa kabeltyper delas in i två olika benämningar:

• STP – Skärmad Tvinnad Parkabel
• UTP – Oskärmad Tvinnad Parkabel (finns 5 olika kategorier)

UTP-kabeln är även den tvinnad runt två trådpar. Ju mer tvinnad den är, desto bättre blir signalkapaciteten. Tvinningen skapar ett resonerande magnetfält som ökar signalkvaliten. Denna kabel liknar en vanlig telefonkabel och används vanligast i kontorslokaler.

UTP:n finns i fem olika kategorier eller nivåer:

• Nivå 1 och 2, röstöverföring.
• Nivå 3, minikravet för 10 Mb/s-nät.
• Nivå 4, 16 Mb/s.
• Nivå 5, 100 Mb/s.

                                       För- och nackdelar med tivnnad parkabel

Fördelar                                                                                             Nackdelar
Lätt att förstå sig på tekniken.                                                        Känslig för brus och störningar.
Lätt att lägga till datorer i nätet.                                                     Begränsad bandbredd.
Billigast.                                                                                             Avståndsbegränsningar.
Samma kabel som för telefon.                                                         Enklast att avlyssna.
Tidigare telefonkablar kan ibland användas.                               Kräver dyr kringutrustning.
 
Optisk fiberkabel

Början
Optisk fiberkabel kallas även fiberoptisk kabel transporterar datasignaler i form av modullerade ljuspulser. Den består av en extremt tunn glascylinder, kallad kärna (eng. core) och omges av ett glasskikt som kallas klädsel (eng. cladding).

Det finns två fibrer i varje kabel, en för att skicka och den andra för att ta emot datainformation. Den optiska fiberkabeln är inte överhuvudtaget känslig för interferens och är mycket snabba. Undersökningar under den industrialiserade faktorn uppger att kabeltypen vid praktisk användning klarar 100 Mb/s och i experimentellt visat sig klara av ända upp till 200  000 Mb/s.

Fiberoptiska kablar är det bästa valet att använda i elektriskt brusiga miljöer eftersom de transporterar ljus istället för elektricitet. De bör användas som stamnät för att de ger den snabbaste och mest felfria överföringen.

Tack vare den fiberoptiska kabeln kan man koppla ihop två fysiska segment utan att de blir elektriskt anslutna till varandra. Exempel på en situation där detta kan vara att föredra är om du önskar att förbinda två segment i olika byggnader.. Om du inte vill installera en "åskledare" har du på detta sätt lyckats isolera nätet från elektrisk interferens.
 
                                              För- och nackdelar med fiberoptisk kabel

Fördelar                                                                                       Nackdelar
Hög överföringshastighet.                                                        Dyrare än andra kabeltyper.
Mycket små överföringsförluster vid långa avstånd.            Styva och oflexibla kablar; kan ej böjas tvärt.
Okänsligt för interfernes.                                             Begränsat till snabba nod till nodförbindelse.
Klarar röst, data, video.                                                               Kräver avancerad installation och nod till nod-tjänster.
Svårt att avlyssna.                                                                       Höga installations kostnader.