Dikter!

Aldrig har en ros kommit så nära men ändå inte
Aldrig har en ros gett mig så mycket
Aldrig har en ros gett mig så mycket trygghet

Aldrig har jag släppt en ros så nära inpå mig
Jag älskar denna ros.
Puss puss

I mitt liv finns en ros
En ros fylld av skratt o tårar
En ros fylld av ärlighet o trygghet
En ros fylld av värme o vänskap

En ros vars liv ska vårdas med omtanke
En ros som ej får vissna bort o dö
En ros som betyder mycket

En vacker ros, en vänskapens ros
Tack för denna ros

Till min vän .....R.A

Var gång jag möter din blick, var gång jag tänker varför
Varför ditt skratt får mej att le
Varför din omtänksamhet får mej att undra
Varför ditt leende får mej att gråta
Varför din kram får mej att lida

Varför?
För mitt hjärta finns i din hand
Ta hand om mitt hjärta, vårda det så länge du kan
En dag blir det åter mitt

POLSTJÄRNAN!

Ser upp mot nattens svarta himmel
Svart förutom en stark liten stjärna
Ser dej och tårarna rinner, rinner av förtvivlan
Vill komma upp, få dej torka mina tårar stilla min darrande kropp
Till dej jag vänder mej när smärtan blir för stor
Undrar varför händer detta mej, varför gör hjärtat så ont

Varför får jag lida, har jag förbrukat lyckan
Hur mycket orkar mitt hjärta, hur många tårar tål mina kinder
Tomheten smyger sig på, hoppet börjar ge vika
Vika för smärtan som plågar mitt hjärta
Vika för orken som tryter
Jag ser dej lilla stjärna och undrar om du än en gång hjälper mej

Gav ut mitt hjärta, gav ut det en gång för mycket
Till mitt hjärta finns det en stig, en stig lång och snårig
I slutet finns en mur, en mur hård som sten.
Stigen är svår, muren är hård

  Väl den som kämpat sig genom stigen, raserat muren kommer att se mitt hjärta
Striden blir hård, så hård att många kommer att stupa
  Väl den som ser mitt hjärta har kämpat hårt
Den som ser hjärtat förtjänar det 

Tårarna rinner, rinner nedför mina kinder
Vet inte hur jag ska göra, ena sidan av mej vill andra inte.
Går det att reparera, reparera skadan som redan skett
  Har det gått för långt, för långt för att ge kärleken en ny chans
Det sägs att kärleken klarar allt, det sägs att så länge kärleken finns
då finns det hopp och tro Vet tyvärr inte vad jag ska tro, vill bara att mina tårar ska bytas till glädje

Livet, en gåva att vårda, livet är kort
Tänker, vart tog du vägen
Rädslan att välja fel, leva fel så kropp och själ känns tomt
Att inte bli uppskattad och älskad utan livet passerar som i en svart revy
Ett ljus tänds, tänds för att i samma ögonblick slockna
Hjärtat får en törn, en törn som inte försvinner
Törnen satt djupt, ville att den skulle försvinna
Törnen har blekts men den biter sej fast, vill inte försvinna

  Ett nytt ljus tänds, den brinner
Vågar inte andas, ett litet andetag och lågan kan slockna
Rädslan för en ny törn får mej att hålla andan
Vad händer om jag inte orkar,
   tänk om jag andas och lågan släcks
Vad händer om jag håller andan för länge, släcks lågan då
Ska jag våga, våga ta andetaget och se ifall lågan fortfarande brinner
Rädslan att släcka detta ljus får mej att hålla andan
Är inte redo, redo att andas, inte än
Håller andan, är rädd

  Förlåt mej 

Glömmer aldrig dagen för 3 år sedan, samtalet jag fick
Tårarna rann du var borta, borta för alltid
Glömmer aldrig glädjen du gav mej
Glömmer aldrig kramen jag fick varje gång vi sågs

  Det känns som igår, saknaden som inte försvinner
Varje gång mina tankar går din väg, varje gång gråten nära är
Jag saknar dej
Jag älskar dej fortfarande min kära Farmor

Du kom, du gav mitt hjärta glädje
Du gick, du gav mitt hjärta sorg
Du sa det var ditt fel,kan inte tro dej
Någon sa mej du kanske var rädd, rädd för vad
Det vi hade var speciellt, kan inte glömma vill inte glömma

Vill inte mista dej
Du ville vara min vän, men jag hör dej inte
Vill ha dej min vän, önskar du ville ha min vänskap
Saknar ditt skratt, saknar din kram
Kanske en dag...

Du står bredvid mej, du ser på mej
Jag ser på dej, minns dina ord
Du har släppt min hand
Du ser ut över havet, det är längtan i din blick
längtan efter något jag inte kan ge dej

  Du har släppt min hand
Vi fick vår tid tillsammans, tid som är förbi
Jag önskar du ville stanna men du har släppt min hand

  Av: Helena Westerholm