Argu(S) Redaktionen tycker!

Vad är Argus ?

Länkar

gamla Argu(S)

Redaktionen tycker

Kalender

Eva Pettersson-Öhlin, Susanna Tell och Inger Sivervik Carlsson är en kvinnlig trojka i utbildningsnämnden.

Foto: ANITA KJELLBERG

När Inger Sivervik Carlsson 1995 blev ordförande för utbildningsnämnden drabbades hon av ett slags kulturkrock - i mötet med kommunens "manligt" hierarkiska sätt att fungera. - Jag var helt oförberedd på att de hierarkiska strukturerna i Norrköping var så starka, säger hon.
- Vår kompetens i gymnasiefrågorna togs inte tillvara. I nämnden upplevde vi, att vi inte ägde våra egna frågor. Här handlar det om kvinnliga/manliga strukturer i politiken. Det där om de hierarkiska strukturerna sa Inger Sivervik Carlsson på socialdemokraternas representantskap senast - varvid undertecknad, som refererade mötet, hajade till en smula. Att en politiskt så erfaren kvinna, som arbetat med folkbildning i hela sitt liv, upplevde ett slags kulturkrock i mötet med det kommunala livet - det måste ju tyda på något. Och Inger hänvisade också direkt till kommunens gamla "manliga" strukturer.

Vi gjorde upp om intervju, och dit tog då Inger även sina båda kvinnliga s-kolleger i utbildningsnämnden, Eva Pettersson-Öhlin och Susanna Tell. Som visade sig ha exakt samma upplevelse som Inger av den kommunala hierarkin.

Svåra frågor

Det blev ett samtal om svåra frågor. För vad är "manligt", och vad är "kvinnligt" (och vem avgör det)? Och när det gäller kommunala ledningsmetoder, i vad mån kan man då tala om manligt/kvinnligt? (Och vad är rätt, och vad är fel?) Här finns ju inget facit att plocka fram, även om ämnet är ungefär lika gammalt som Adam och Eva. Men att en massa kvinnor känner sig främmande för de (manliga) politiska strukturerna, det är ju klart och tydligt.
- Många kvinnor har hoppat av, eller ställt sig i utkanten, eftersom de inte känt sig delaktiga i frågornas behandling, säger Inger. Vi ber henne utveckla det där med den "manliga" hierarkin i Norrköpings kommun. Och hon beskriver hur de jobbade sig samman i utbildningsnämnden. Resonerade, systematiskt satte sig in i verksamheterna.
- Men så upptäcker man då plötsligt, att det ändå inte är vi som äger frågorna. Att det fattas beslut över våra huvuden.

Fanns andra vägar

Utbildningsnämnden ansvarar för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Men förvånad märkte Inger, att det också fanns helt andra vertikala beslutsvägar inom kommunen. Där kommunledningen plötsligt kunde ge sina chefstjänstemän nya direktiv, som då förmedlades vidare till tjänstemännen på utbildningsnämndens kansli.
- Då kommer de till oss och berättar om de nya direktiven. Och jag går till kommunledningen och frågar vad är det här? Ja, det ska dina tjänstemän tala om för dig, säger de då. Sådana kollisioner inträffade flera gånger. Plötsligt var det som om man inte räknades, säger Inger. Hon har flera exempel, som alla visar på en styrning uppifrån, som som allt emellanåt träder fram i dagen.
- Men det handlar inte om några enskilda personers karaktärsegenskaper utan om strukturer, manligt grundade, säger Inger.

Accepteras inte

Och Eva instämmer helt i beskrivningen:
- När kommunledningen vill så tar de över frågorna. Trots att jag jobbat i utbildningsnämnden i sju år så accepteras inte den kunskapen.
- Det är den här pyramidorganisationen, med beslut uppifrån och ner, säger Inger. Som inom industrin, eller militären. Det är det här med huvudet och kroppen. Som i den gamla industrin, där tjänstemännen var huvudet och arbetarna kroppen. Där den ena delen står för det långsiktiga, och den andra får utföra det dagliga slitet. Susanna har under mandatperioden suttit med i både kommunstyrelsen och utbildningsnämnden och frapperats av de väsensskilda ledarstilarna på ömse håll där.
- I kommunstyrelsen finns traditionerna liksom i väggarna. Det är mycket ärenden, men inte så mycket tid till eftertanke eftersom ärendena ska klaras av så fort. Och man jobbar inte något med att utveckla själva gruppen. - Vem som nu har bestämt det, tillägger hon plötsligt, eftertänksamt. Men fortsätter så:
- I utbildningsnämnden har vi däremot det där mer cirkelformade sättet att arbeta. Man frågar efter varandras åsikter, och man pratar sig samman på ett annat sätt. Arbetet blir en grupprocess.

Kvinnliga principer

- Inger leder nämnden efter typiskt kvinnliga principer. Hon är medveten om att gruppen måste gå igenom vissa saker för att det ska bli ett bra arbetsklimat. Vi diskuterar mycket, och vi ägnar oss åt att tänka efter kring vår verksamhet, säger Susanna. Alla prisar de den resonerande, eftertänksamma stil som utvecklats inom utbildningsnämndens s-grupp. (Och överhuvud taget spelar ju partigrupperna en central roll i nämndarbetet.)
- Om vi inte haft den här gemenskapen i s-gruppen hade vi aldrig suttit här i dag, säger Eva.
- Ja, när man låter idéerna brytas som vi gjort i både gruppen och nämnden, då kommer det fram mycket, säger Inger. Vi har utnyttjat hela gruppens kompetens, och vi har haft livliga och förutsättningslösa diskussioner.
- Inga frågor eller åsikter har ansetts dumma hos oss, säger Eva.

De två synsätten

- Vi har aldrig accepterat en åsikt bara för att den kommit uppifrån, säger Inger. För varje ställningstagande har vi resonerat för och emot och kommit fram till vår egen uppfattning. Och de pratar om de två synsätten, om manligt/kvinnligt.Om den manliga pyramiden, med dess låsta struktur uppifrånoch ner, och de kvinnliga cirklarna som i stället vidgar sig. Eva talar om vattenmänniskor och stenmänniskor. Lägger man två stenar bredvid varandra, så är det två stenar och bara det. Men två skålar med vatten, de förenas i en gemenskap. Och vattnet tar sig runt och förbi stenen...

Lite uppriktigt...

Och samtalet, det rinner på och... Eller, förresten, om vi nu mitt i alltihopa ska vara lite uppriktiga. För helt ärligt talat, och oss emellan sagt, så tycker vi nog att hela denna intervju liksom hoppar lite hit och dit, fram och tillbaka. Emellanåt har man rentav, om sanningen nu ska fram, lite svårt att hänga med i snacket. Som när Eva säger något sådär lite allmänt som man inte riktigt hajar substansen i, varefter då Susanna genast hakar på och säger att hon förstår precis vad Eva menar... Och där plötsligt den enas resonemang bryts av ett helt annat inlägg och någon ny tråd tas upp - men där sedan den gamla tråden, på något underligt sätt, återkommer i något senare sammanhang... Så det är inte utan att man blir lite yr i huvet och, uppriktigt sagt, kanske egentligen skulle vilja säga att nu måste vi faktiskt strukturera det här med manligt och kvinnligt. Först punkt ett, därefter punkt två... men inser på något sätt, att det där nog skulle vara att göra sig liksom lite löjlig. Ja, kanske till och med bekräfta vissa fördomar, som tydligen finns om manligt tänkande...

"Killarna blir galna"

- Vi pratar så här, om stort och smått, säger Susanna förstående till stackars undertecknad. I min studentgrupp i Linköping kan killarna bli galna, när vi pratar på.
- Ja, men så här pratar du inte i kommunstyrelsen, skrattar Eva.
- Nej, men för oss är det naturligt att mangla runt, säger Susanna. Jag pluggar på det personaladministrativa programmet, och vi jobbar mycket med grupprocesser. Vi tjejer sitter och diskuterar, och så pratar vi om något annat, och sedan går vi tillbaka till ämnet igen.
- Det där tycker killarna är jobbigt, de vill utföra uppgifterna mer direkt. Och när det bara är vi tre tjejer, då blir det ju ännu värre. Men vi tycker det är ett bra sätt att jobba. Fast inom det kommunala, där är det ju den manliga principen som gäller. Med dagordning och så vidare. Och det har, förstås, sina fördelar det med...

Del av förklaringen

En annan aspekt som hela tiden glider in i resonemangen har väl i och för sig inget med manligt/kvinnligt att göra. Men är ändå svår att undvika, eftersom den utgör en del av förklaringen till att kvinnor (och män) hoppar av från politiken. Eller, för den delen, aldrig går in i den.
- Individen har stärkts, man vill inte längre offra sitt liv för kollektivet, säger Eva. Inom arbetarrörelsen har väl massan mest varit till för att skjuta frågorna framåt. Men nu vill man bli hörd och sedd också som individ.
- Ja, i början av seklet skulle folket inom vårt parti vara en grå massa, säger Susanna. I dag ser folket ut på ett annat sätt, även om alla tyvärr inte har insett det. Det handlar om en ny tid med andra värderingar. Man vill vara en individ i kollektivet, inte en del av någon grå massa. Och därför fungerar inte längre det gamla hierarkiska sättet att styra.

En kärnpunkt

I grund och botten rör det sig ju här om en av demokratins kärnpunkter. Om nu de kommunala strukturerna är "manliga" så är ju detta, kort och gott, inte demokratiskt. Men poängen är då inte alls, att kvinnligt skulle vara "rätt" och manligt "fel", eller omvänt. Utan här handlar det om att släppa fram den mångfald, som är en förutsättning för demokrati. Faktum är ju också, att många kvinnor ställer sig utanför politiken. Flera orsaker har redan berörts. Men Eva, Inger och Susanna talar också om hur kvinnor "osynliggörs".
- Vi har en kunskap. Och så frågar ingen efter den, säger Eva. När de vill så tar de själva över frågorna. - Jag vet så många kvinnor, som väljer att inte satsa på politiken, säger Inger. Det kan ofta bero på, att de i stället satsar på arbetet för att det är lättare att ta tag i frågorna där. Man får respons där.
- Men inom politiken blir man lätt osynliggjord. Man är entusiastisk och drivande, får hålla tal både här och där. Men så plötsligt räknas man inte längre. Det har jag upplevt, och därför har jag periodvis också farit väldigt illa som ordförande.

"Undrar om man gjort något fel"

- Det blir så att man går och undrar, vad man kan ha gjort för fel. Men jag tror att det handlar om det här med hierarkierna, om huvudet och kroppen. Själv har hon nu också, som en följd av sina erfarenheter, valt att lämna ordförandeskapet i utbildningsnämnden. Hon sitter dock kvar som vanlig ledamot i den nya gymnasienämnden, som träder till vid årsskiftet.
- Det är ett tufft jobb att vara fritidspolitiker, säger hon. Vad man väljer att ägna sig åt är ju sådant, som ger en positiv energi. Att ha blivit utsatt för vad jag upplever som härskarteknik har tagit en massa energi ifrån mig. Men att få jobba på Marieborgs folkhögskola, med människors utveckling, det är ju fantastiskt.

"Tillit" nyckelord

Den gamla, manligt hierarkiska, kommunala strukturen måste förnyas med nya tänkesätt
- och för Eva är "tillit" därvid ett nyckelord.
- Tillit är grunden för allt det andra. Att bygga upp nya maktstrukturer utan tillit, det blir bara samma sak. Men att skapa den tilliten mellan olika delar av kommunen, det kräver många möten, mycket lyssnande. Det kommer att kosta pengar. Eva menar, att den tillit som fanns raserades under det besparingarnas och nedskärningarnas årtionde, som 90-talet blivit. Och ska tillit kunna byggas upp igen får man, exempelvis, inte köra över socialarbetarna med ännu en ny organisationsform - som kommunledningen nu är på väg att göra.
- Och jag tror heller inte att man sparar pengar på det viset, genom att slita ner folk. Jag tror att sådant där kostar mer än det smakar, säger Eva.

Ge befogenhet

Inger talar om "tillitsbristen" i dagens samhälle. Hon säger att det gäller att skapa delaktighet och kreativitet inom givna ramar, och därvid ge olika organ både ansvar och befogenhet.
- Inom utbildningsnämnden har vi ju ansvar för gymnasieskolan och en del annat. Men då måste vi också ha befogenhet att jobba fullt ut med frågorna. Och om något ska ändras, då måste man kommunicera om saken. Och hon vill plädera för ett mer eftertänksamt, om man så vill kvinnligt, sätt att bedriva politik.
- Ta till exempel Göran Persson och Margot Wallström, de är två motsatser. Jag läste någonstans om, hur han blivit stressad av hennes resonerade sätt. Men varför måste de politiska besluten alltid gå så snabbt?
- Ibland kan det vara nödvändigt, det förstår jag. Men ofta är det mycket bättre att det sker långsamt, och att många människor får vara delaktiga. I utbildningsnämnden ska vi ju ändå inte hålla på och fatta en massa häftiga beslut.
- Så jag tror på den långsamma processen, säger Inger Sivervik Carlsson.

JAN NORDSTRÖM