Sommaren 1998 bestämde vi oss för att köpa hund, och av en kompis med Jack Russell Terrier fick vi numret till Jackson´s Kennel, som då låg på Öland. Nisse och jag åkte dit och tittade på en valp, men det slutade med att vi köpte Ruben, då 1 ½ år gammal.

Ruben var den sötaste hund jag sett i hela mitt liv, och han blev också min hund. Så fort jag satte mig, hoppade han upp i mitt knä, han gick efter mig i huset när vi var hemma, och flickorna tyckte att han var jättetråkig. De ville ha en valp.

Ruben och jag har gått flera hundkurser tillsammans, vi har tränat i konstgryt, men roligast har vi när vi går viltspår. Jag lägger ut blodspår, och en klöv i slutet, sen får det ligga några timmar, och sen får Ruben spåra.

Vi har ställt ut Ruben ganska mycket, och han har vunnit en hel del rosetter. Han har kommit som bäst tvåa i öppen klass, men i seniorklass har han vunnit flera gånger. Han vann också flera parklasser ihop med Timjan.

Han är väldigt glad i pipleksaker och bollar, och ibland hittar han trasiga fotbollar när är på promenad, och stolt som en tupp bär han hem dem och förvandlar dem till småbitar. Det värsta han vet är att bli trimmad, vi får muta med leverpastej och annat godis för att han ska stå still.

Ruben sover i sängen hos husse och mig, helst på kudden mellan oss.

Det har varit några tikar hos Ruben, men eftersom min hårddisk kraschat har jag inga bilder kvar på valpkullarna just nu, men hoppas att något går att rädda. Vi har i alla fall sparat Timjan, som är Rubens och Majas valp, och så tog vi tillbaka Nilla som parningsvalp.

Sommaren 06 märkte vi att det var något fel på Ruben, han var trött och hängig, och ville nästan inte någonting. Han hade också konstig avföring, och läckte lite urin. Efter koll hos vet. Ritva, fick vi veta att han hade prostatainflammation, och behandlade med antibiotika och hormonspruta den 20/7. Medicineringen hjälpte inte, så vi kastrerade honom den 11/9-06. Efter någon månad blev han pigg och glad igen, och började leka med gamla strumpor och annat kul som han letade upp. Så nu är utställningstiden över för Ruben, och det bästa är, att han slipper bli trimmad. Nu kan jag klippa honom med klippmaskin, och det tycker han inte alls illa om.

Under vintern 06/07 blev Ruben mer och mer deprimerad, och ännu räddare för nyårsfyrverkerier än han varit förut. I januari fick han antidepressiv medicin, den hjälpte ett tag, men sen blev han sämre igen. Han gnällde när vi lyfte honom, och verkade ha ont. Vi provade med smärtstillande i maj, och då blev han något bättre, men så fort vi slutade blev han sämre igen. Den 22 maj -07 bestämde jag att det var nog, han skulle inte behöva vara rädd och ha ont mer.
 

Tillbaka