Vår första häst hette Skálm frá Armoti, född 90. Vi köpte henne den 1 maj 2000, och sålde henne till CamillaTallgren den 11 maj 2003.
Skálm var liten, ca 128 cm, men det märktes inte när man red henne. Hon var väldigt framåt, hade bra tölt, var kul att rida i skogen, men gillade inte dressyr speciellt mycket.

Ronja var Sannas första ponny, welsh mountain, 107 cm hög, född 94. Vi köpte henne den 24 oktober 2000, och sålde henne till Stens ponny- och friserstall den 4 juli 2002.
Sanna och Ronja hade mycket roligt tillsammans, skogsturer, lektionsridning och hopptävlingar. Ronja var mycket duktig på att hoppa, men det var svårt för henne, för hon var precis på nedre gränsen till B-ponny.
När Sanna blev för stor för henne, fick hon flytta till en welsh mountain-flock och bli avelssto. Vi har fått reda på att hon fått hingstföl 2003 och 2004.

Sokki frá Pétursey, född -90, hade bara varit i Sverige tre veckor när vi köpte honom. Han blev Matildas häst, men både Nisse och Sanna red honom. Vi köpte honom den 1 april 2001, och fick avliva honom i september 2002. Han hade kissing spines, pålagringar på tornutskotten, och det fanns inget att göra.
Sokki var en väldigt trevlig ridhäst, lugn och snäll med bra gångarter.

Ópall frá Steinum, född -94, blev Mettes häst. Vi köpte honom den 7 september 2001, och fick avliva honom i juli 2003. Då hade Ópall varit sjuk länge, men vi hittade aldrig felet på honom. Han fick flera diffusa symptom, kunde vara väldigt halt ena dagen, och gick riktigt bra nästa. Vi lade upp ett träningprogram, och arbetade med honom under ett år, men han blev aldrig riktigt bra. Han hade eksem, och på sommaren ville han gärna vara inne, men annars var han osäker och svår att fånga. Det var ett mycket svårt beslut att avliva honom, men vi tyckte att han hade lidit nog. Nu springar han i Trapalanda, hästarna himmel tillsammans med Sokki.

Schenie, född -90, var Sannas andra ponny. Vi köpte henne av en hästhandlare den 20 februari 2002. Då var hon mager och omusklad, men väldigt snäll. När hon började få kondition och muskler protesterade hon väldigt mot att bli riden, antingen skenade hon, eller stegrade sig och bockade tills Sanna ramlade av. Vi hade både veterinär och equiterapeut som undersökte henne, och de trodde att hon hade ryggproblem. Eftersom Schenie egentligen var en väldigt trevlig häst, ville vi inte avliva henne, utan sålde henne till avel den 14 april 2003.
Köparen berättade att Schenie blivit dräktig, men kastat sitt föl när hon hade några veckor kvar till fölning. Samtidigt var det ett sto hos någon annan som dog när hon fölade, och de tog dit Schenie, och hon adopterade fölet.
 

Skuggi frá Gerdum, född -81, var hos oss maj -04 till jan -05. Han ägs av Ulla-Carin Manske, och Sanna fick låna honom för att Ljómi fått en hovbensfraktur.
Skuggi har eksem, och får gå med täcke hela somrarna.
Skuggi är trots sin ålder en pigg och glad häst, han är duktig på dressyr och Sanna har tävlat både Clear Round dressyr och islandshästtävlingar med honom.
 

Ljómi från Rolsta, född -95, var Sannas första islandshäst. Vi köpte honom i maj 2003, och i april 2004 fick han en hovbensfraktur som inte läkte. Vi åkte först till ATG i Mantorp, och sedan till Strömsholm, men efter ett år i en liten sjukbox utomhus, tog vi det svåra beslutet att avliva honom. Då hade vi försökt med allt vi kunde, kiselgur, B-vitamin, specialsko, stillastående i box, och lite mer frihet i större hage, och veterinären gav oss heller inte mycket hopp om att det skulle läka utan bestående men.
Den 29 april 2005 skjutsade vi honom till ATG i Mantorp för avlivning.

Kjarkur från Vargsätter, född -98, var den häst Mette fick i stället för Opall. Tyvärr var inte Kjarkur den friska häst vi trodde att han var. Han hade patellaupphakningar, som bara blev värre med åren, och han fick kotledsinflammationer i båda frambenen. Han hade också en artros i ena hasen när vi avlivade honom den 6 december 2006.
Det är så ledsamt, Kurre var en underbar häst, lagom temperament när man red, och han visade emellanåt vilka underbart fina gångarter han hade.
Tack Kurre för de dagar du givit oss, vi har fått glimtar av den underbara ridhäst du skulle varit om du fått vara frisk. Nu får du springa på de gröna ängarna i hästarnas himmel, och känner ingen smärta mer.