Sportfisketurism som affärsidé

Fiskekonferens i Göteborg 961009

Bra fiske - det kan inte nog understrykas - måste naturligtvis var uthålligt.
Alternativa fisken bör utvecklas, exvis gäddfiske som är underutnyttjat, även vinterfiske etc.
Närmarknaden i Skandinavien och baltländerna borde prioriteras i samarbete, kanske i norr.
Budskapet måste nå kund, via tidningsartiklar,TV, rykten, Internet och på annat sätt.
Färdiga fiskepaket minskar osäkerhet och tidåtgång om de är bra.
Sverige har fantastiska resurser, men med för lite fisk, är för hårdfiskat och är ett land där info och utbildning av fiskevårdsområdesföreningarna gått alldeles för långsamt.

Åter till huvudsidan SFK Huggets Fiskesidor, eller till Smålandsfiske och Annat smått o gott.

Sänd gärna ett mail här.

För att se sammanfattningen för respektive talare, klicka då på respektive namn. För att söka ytterligare info kring någon av talarna, använd sökfunktionen på din browser eller använd just din egna favoritsökare.

Annika Åhnberg, Dennis Bederoff, Bengt Sahlberg, Per Nyberg, Curt Wendt, Jan Gunnarsson, Lennart Bång, Eva Roth, Sven Ola Öhlund, Per Wramner, Gösta Weissglas, Jan Marklund, Ingemar Kristell, Göte Ekström, Sammanfattande kommentarer.

Annika Åhnberg

ger en beskrivande bakgrund kring fisket som utvecklats från vardagssyssla till en, i hennes ögon, viktig turistnäringslivsutvecklande faktor för främst landsbygden.

En tillväxt i sådan näring anser hon är ekologiskt positiv till skillnad mot annan industri.
Men den måste ske på biologiskt hållbart sätt där uthålligheten poängteras.

-Det är nödvändigt med varsamt fiske i samklang med naturen, säger hon och anser att man måste intensifiera åtgärder när det gäller att bevara de vilda laxstammarna.

På departementet arbetas det fortfarande mycket intensivt för att lösa fiskevårdsfrågan, säger hon också och poängterar att det givetvis är målsättningen att få fram ett nytt förslag som tillgodoser behovet av god fiskevård i vårt land.

Annika tror på landsbygdsutveckling genom fisketurism kopplat till kringarrangemang och säger: "Glädjande är fiske oerhört viktig sysselsättning i vårt land"

I Europa fiskar 20 miljoner människor och av dessa kommer 440 000 till Sverige -men, menar hon, "vi kan få fler!"

Viktigast tycker hon att vattnet och fisken är, men också att det måste finnas arrangemang och anläggningar kring dessa resurser för att göra fisket attraktivt och lättillgängligt.

Där menar hon, att alla måste tänka och ta ansvar för att det skall vara lockande och attraktivt också på många olika nivåer och för att det skall ge ännu fler möjlighet att utveckla "fritidsfisket". Hon nämner därvid Top 10 Fishing som föredöme.

Tillbaka till början av denna sida

Dennis Bederoff inleder med att konstatera att: " Turism är flyttad konsumtion ", (att bo, resa, göra osv på annan plats än på hemorten) - en konsumtion som förbättrar lönsamheten i näringen på besöksorten.

Därvid uppger han att Sverige har besök av ca 1% av europas turister.

Där är främst Sveriges närområden huvudmarknaderna för att möjliggöra ökad volym av besökare och han nämner också baltstaterna som avsevärd potential.

Tillbaka till början av denna sida

Fritidsresandet inom Sverige består till 64% av återbesökare medan 10% är förstagångsbesökare.
Av utlandsresenärerna gör 78% återbesök medan 22% gör förstagångsbesök.

Av svenskar till Göteborg består 97% av återbesökare medan bara 3% är förstagångsbesökare - vilket enligt hans uppfattning belyser hur viktigt nätverk kring resenären är för resandet. Man besöker vänner, släkt eller kommer tillbaka till en på annat sätt socialt bekant omgivning.
Till Jämtland är 81% återbesökare (och av dessa är 51% nätverksrelaterade) medan 21% är förstagångsbesökare.

Som jämförelse nämner Sahlberg att exvis Österrike har (från Sverige) 98% ej nätverksberoende resande varav 81% ändå åker på återbesök. Där är det exempelvis skidåkningen som drar och kanske en bekant plats men förmodligen med låg social laddning.

Till Finland ser det annorlunda ut. Där gör 93% återbesök (och av dessa är så många som ca 60% icke nätverksberoende) medan 7% gör förstagånsbesök. Bengt tror att gränshandel och handeln genom färjorna ligger bakom dessa siffror.
Slutsatsen han drar är att närmarknaden styrs av återbesökare och nätverk.

När det gäller hur dessa siffror på besök skall kunna påverkas, menar han att till och med ett till synes mycket stabilt resande kan beröras kraftigt av ekonomin i landet. Därför är främst skattereformer ett så starkt styrmedel, att det på makronivå är svårt att avläsa enskilda effekter av enbart turistsatsningar. Blir exempelvis pengarna i ett land mycket värda i förhållande till ett grannland reser man gärna mer till det landet inom närområdet än till andra.

När det gäller fisketurism i Sverige kommer besökaren till störst del söderifrån och med bil. Det medför att fisketuristströmmen minskar ju längre söderut man kommer ifrån.

Utländska fiskare kommer för det mesta under Juni, juli, aug, sept. och år 1994 utgjorde fiskebesökare från Tyskland och Danmark ca 80% av besöken i Sverige.
Av dessa kom ca 80% med bil, 12% med bil+ husvagn.

DVS över 90% rör sig med bil. Transportkostnaderna påverkar alltså kraftigt möjligheterna att få besökaren att åka längre upp i Sverige.

(Ett sätt att öka incoming vore att stimulera ex. finländare att komma norrifrån - fast det är ju glesbebyggt. Därför skulle måhända en gemensam gränsöverskridande satsning ge viss effekt, genom att tillsammans med norra Finland få besökare - finländare och andra till att köra norrut också söderifrån. Eftersom alla "mål" som polcirkeln, Nord Kap etc. har viktiga attraktionsväden att locka till för längre körningar så att på vägen dit locka till stopp är också viktigt - även buss-/tågarrangemang kan fungera, fiskecharter, inlandsbanan med "avsläpp" av sportfiskare längs ödermarkslinjerna?*)

Fiskarens boende och resande är präglat av nätverk och oftast av icke kommersiell art. Man bor helst i egen stuga eller hos släktingar och vänner. Eventuellt camping eller hyrd stuga. Mer sällan vandrarhem eller hotell. Inkvarteringen styrs mycket av bekanta och sociala relationer.

Fisketuristens utlägg fördelar sig med 59% på livsmedel och ca 10% på boende.
Under år 1995 beräknas svensken ha gjort av med 2,8miljarder kronor på fiskerelaterad konsumtion.
Den utländske turistfiskaren har lagt ut 485 miljoner kronor i Sverige under sommarhalvåret 1994.

Tre viktigaste faktorerna för fisketuristen och värderingen:
Viktigaste hinder att utöva sitt fiske - för lite tid anser 60%
Viktigaste transportmedel - bil, anser 91%
Viktigaste kvalitet - fångsmöjligheter anser 23% (jmf. den Wendska undersökningen)

Allmänturistiska beräkningar visar att turismen har stort värde och ett så kallat satellitkonto för turismen visar att omsättningen varit SEK 104,2 miljarder under år 1994 och att detta motsvarar 3,2% av BNP.
Medelsysselsättningen genom turistnäringen ger 175.000 personer jobb.

Sammanfattnade rubriker:
-samverkan
-starka produkter - bra anläggningar
-synlig mot kund (även ryktesspridning, mun mot mun*)
-unikt (ex. vinterfiske*)
-kvalitet
-uthållighet (-för att lyckas kostar det att satsa och man behöver ett helhetsperspektiv med en målsättning om utveckling.*)
*) är mina egna kommentarer inom parantes.

Tillbaka till början av denna sida

Per Nyberg talar sedan om "Fisken som biologisk resurs"

En kartläggning visar att de största resurserna finns i Norrlands inland och fjällen, och i sjöarna där som är över 10 ha.

Strömvattnen på väst- och sydkust är mest produktiva medan
avkastningen är:

- i fjällregionen

öring/röding 0,5-3kg / ha
harr 1- 4kg/ha
sik 1- 4kg/ha

-inland-/skogsregion

sik 1- 6kg/ha
harr 1- 4kg/ha
öring 0,5-1kg/ha
abborre 0,5-4kg/ha
gädda 0,5-2kg/ha
Medan regnbågsöring utsätts med 2500 ton / år, fördelat på ca 300 kortfiskeområden i Sverige.

-låglandsjö

gädda 1-3kg/ha
abborre 1-5kg/ha
karpfiskar (mört, braxen, etc.) 1-200kg/ha

Rinnande, små oreglerade vatten med strömstationära bestånd:

öring 1-3kg/ha
harr 1-20kg/ha

Reglerade inlandsvatten

harr 1-20kg/ha

Vad tar vi ut av detta om vi satsar på turismen?
(Nedan uppskattade siffror:)

I stora sjöarna tas ca 4kg rovfisk/ha/år och ca 1kg laxfisk/ha/år.

yrkesfisket tar 0,8kg laxfisk/ha/år varav 0,6kg är siklöja.

I fjällen tas ca 4.5kg laxfisk/ha/år och i övriga sjöar ca 2kg laxfisk/ha/år.

Laxförekomst i goda älvar är ca 100 ungar/100kvadratmeter.

Nyberg menar att vi skulle kunna fördubbla fiskproduktionen i form av smolt med lämpliga åtgärder och säger också att alla undersökningar visar på ett konstant överutnyttjande i Norrland på laxartade fiskar som öring/lax/harr i naturvatten.

Däremot är abborr- och gäddvatten tillsammans med karpfiskevatten med mört, braxen osv. i skogs-/lågland underutnyttjat.

Nyberg menar att för att bevara fisket gäller det att ställa miljökrav på främst:

- bra vattenkvalité (rening, kalkning m.m.*)
- vattenhushållning (att tappningen regleras i reglerade vattendrag*)
- onödiga vandringshinder (vägtrummor, gamla uttjänta kvarndammar m.m. åtgärdas*)
- biotopvård (strömbildare, fiskvägar, lekgrus, ståndplatser m.m.*)
*) är mina egna kommentarer inom parantes.

Tillbaka till början av denna sida

Wendts konfliktanalys (-vad vill respektive användare*) när det gäller vilka som ägnar sig åt fiske, pekar på att "kampen" står mellan fiskerättsägare, ortsbefolkning samt ägarnas traditionella utnyttjanden typ fritidsfiske, sportfiskare/närturister och fjärrturister och på att dessa inte är överens om användningen.
(Där kan man lägga till det intresset som samhället också kan ha i form av bevarandeönskningar, skydd m.m. för hotade arter, för eller emot fisketuristiska utvecklingsidéer, eller för bevarande av bygdetraditioner som sparade kvarndammar eller andra hinder i vattendrag, kräftfisken m.m.*)

Wendt menar att man här får bestämma sig för antingen idealism eller kommersialism och från produktorientering till marknadsorientering i ett helt paket.

Han rapporterar att den undersökning hans konsultföretag gjort med "Kunden i Centrum", ger vid handen att Sportfiskaren är en naturturist med sin egen kultur i naturen.
Huvudskälet för fisket, uppger han i undersökningen att 71% önskar den avkoppling det ger, medan 69% uppger naturen. Att samvaron med familjen är viktigast i fisket tycker 40% i Wendts undersökning samt umgänget med vänner 32%.

När det gäller det som upplevs som hinder för fisket för sportfiskaren: uppger att 60% de tycker att de har för kort om tid. 27% säger sig sakna tillräcklig kunskap, medan 29% saknar sällskap. Och när det gäller fångsmöjligheterna så tycker 24% att de borde vara bättre.

Wendt drar av detta slutsatsen att miljön är mycket viktig, att fångsten är ganska viktig, medan service inte är alls viktig. (Förmodligen skulle service mot bakgrund av hans analys bli mycket viktigare om det kopplats till att ge "kunden" mer tid för att fiska, vara en källa till bättre information och kunskap, samt ge en social kontakt -om inte direkt sällskap- så kanske en guide som också kan ge bättre fångsmöjligheter- fastän det beror förstås på målgrupp!* se gärna kort sammanfattning här.)

När det gäller med vem man besöker ett sportfiske gav den Wendska undersökningen följande:
En man kommer ensam endast i 10% av fallen, medan 52% kommer tillsammans med familjen. Han kommer i 40% av fallen tillsammans med sina fiskekompisar -
Medan kvinnan nära nog aldrig kommer ensam eller med kamrater, utan kommer i 77% av fallen tillsammans med familjen.
Wendt uppger vidare att vinterfisket är ett utpräglat familjefiske, och han påstår också när det gäller fisket i allmänhet att: "Varje område får de besök det förtjänar".

Därvid, menar han att marknaden främst nås genom ryktesspridningen av bekanta och vänner samt genom tidningsartiklar.

Wendt avslutar med att understryka att man genom att segmentera hemmamarknaden kan analysera produkterna på följande sätt:
-vilken är resursen
-vad tål den
-var är din marknad
-vem är målgruppen
-var är konkurrenterna
-vem är stark entrepenör
-vem är din eller dina ambassadörer
-vem är din skribent
-din mottagningsapparat (fiskekontor etc.*)
-fiskeguide/värd
-hur når vi dit (geografiskt, kommunikationer, bränslerabatter etc.*)
*) är mina egna kommentarer inom parantes.

Tillbaka till början av denna sida

(inga anteckningar.)

Gunnarsson hade en beskrivning på hur han och R&T-rådet kan hjälpa till med kontaktnät om vi bara tar kontakt med hans medhjälpare på Sveriges Rese- och Turistråd. Han hade också ett inslag om tematiseringen av sverigeprodukten utomlands, där fisket nu framöver skulle vara en viktig del av tematiseringen, ....men det skulle inte enbart räcka med fiske, utan skulle höra samman med kringaktivitetsutbud också. Gunnarsson puffade också för en kommande fiskekatalog el dyl.

(egofundering mer som en minnesanteckning: identifiera språkkunnigt infokontor för ex Åby- och Byskeälven som i samverkan med entreprenörer för boende - även typ lokala bed&breakfast, mat, resor etc kan lösa det omedelbara kontaktbehovet för alla som är intresserade av fisket inför säsongen och de kommande.*)
*) är mina egna kommentarer inom parantes.

Tillbaka till början av denna sida

slog fast att man i Skåne de senaste åren arbetat enligt en modell som man gärna kunde komma och studera på plats! En modell som hade projektet "Bo på lantgård" som utgångspunkt vilken Bång berättade att han skapat.
Bång konstaterade också som några redan tidigare konstaterat, att familjefisket är stort.

Det som man i Skåna nu jobbade med, berättade han, rörde faktorer som tillgänglighet, distribution och paketering. (logistiken*)

Men man arbetar också med produktutveckling, sade han, dvs. med att sedan 1994 utveckla bokningsbara paket, gemensamt fiskekontor, utbildning av turistnäringen i fisketurism och i att utveckla nya fiskevårdsområden.
Bång berörde därvid också en viktig strukturutveckling; som att bilda nya fiskevårdsområden, säkra sättfisk, utreda möjligheter att ta betalt för det fria kustfisket och utreda behovet av guider.
Det arbetet hade under det första året 1994, lett till ett antal broschyrer, fiskeinfo etc. och med liknande produkter året därpå, dessutom hade det bildats några nya fiskevårdsområden och några utbildningsinsatser hade genomförts.

På en fråga från publiken om uppnått ekonomiskt resultat av den tvååriga satsningen, hade Bång inga konkreta siffror att komma med, med sade sig tro att en sjuprocentig ökning av stugbokningarna delvis kunde tillskrivas fisket.

*) är mina egna kommentarer inom parantes.

Tillbaka till början av denna sida

"Vi kan inte sälja det vi inte äger", inleder hon, - utan vi säljer, information, upplevelser, sängar, resor etc.
Roth tycker också vi bör ställa oss en fråga om vad som är målsättningen med användningen av resursen (fiske*). Hon svarar själv, att svaret naturligtvis är olika för brukaren, verksamheten och miljön.

Det finns självklart en klar avgränsning mellan förvaltning av rekreativt- och kommersiellt fiske för sportfiskaren respektive för yrkesfiskaren.
Hon konstaterar att sportfiskaren vill ha lugn och ro och mycket fisk.
Sportfisket, eller "lustfisket" kan ge samhällsnytta i form av arbetstillfällen och kapital, medan värdetillväxten samtidigt kan vara låg dvs ge låg lön och profit.

Då kan man fråga sig hur mycket vi är beredda att betala för att utveckla fisket och för de negativa effekterna av detta (neg. effekter - vilket en del uppfattar som många utlänningar vid våra svenska fisken, trängsel, stort fångstuttag etc.)
Till detta kommer enligt Roth dessutom konfliktrisker mellan Rekreationsverksamheten som fiske, segling, vandring och Förvärvsverksamheten som jordbruk, fiske, turism, fiskodling osv.

Hon nämner även konfliktrisker och tänkbar motsättning mellan marknadsföring och offentlig planläggning med hjälp av Miljömyndigheter (neutral-föbättrad miljö) eller mellan
Fiskerimyndigheter med utsättningar och en publik etisk hållning där utsättningar eller konstlade metoder upplevs motsatta. Hon nämner äver risker med motsättningar mellan organisationen av turism i nätverk och kommunikation samt mellan forskning och utredning.

Roth menar till sist att man bör: Säkra resurs, säkra miljö, säkra största möjliga avkastning för lokalbefolkningen och turoperatörer etc.

*) är mina egna kommentarer inom parantes.

Tillbaka till början av denna sida

inledde med att titta på en historisk bakgrund, där han berättade att det framförallt var engelsmän som under ett femtiotal år besökte Jämtland någon gång i början av nittonhundratalet. De hade fiskat och jagat i Jämtland och också byggt sig sina egna jakt och fiskestugor där för detta ändamål. -Men vad berodde det då på att dom slutade komma, undrade han.

-Det var en av de saker som det satsades på att utreda vid projektstarten "Sportfiskeplanering" som siktade på att återställa fisketurismen till länet, menade Öhlund.

Man utredde därför varför fiskebesökarna slutade komma.

Det visade sig då att orsakerna till detta var bland annat det faktum, att fisket i första hand inriktat sig på strömmande vatten där skötseln saknade utbildning och fiskevattnen slets ned av besök. Dessutom påverkades fisket ytterligare negativt av kraftutbyggnader i vattendragen. Samtidigt visade det sig att verksamheterna kring fisket var dåligt samordnade och organiserade. Detta gav brist på intäkter och i sin tur ett dåligt fiske, som sedan skapade lokala konflikter på olika nivåer vilket på så sätt bidrog till att vidmakthålla en dålig produkt och hindra utveckling.

Så inom projektet blev det naturligt att se som det viktgaste att få folk engagerade.
Man informerade därför lokalt, utvecklade lokalt en mängd förslag som gick till en referensgrupp för behandling inför en återremiss tillbaka till det lokala planet. Dessa återremitterade förslag blev sedan underlag för en lokal planering.

Målet var att skydda och bevara resurserna, kartlägga och identifiera problemen.
Man hade en förvaltningsplan som skulle skapa juridiskt stabila förvaltningsorganisationer med biologisk grund. (fiskevårdsområdesföreningar*)
Utvecklingsplanen bestod av 1) gemensamt mål,
2) restaurera fisket/biotopen
3) förändra fiskestrukturen med att:
-avlasta strömvattnen och förlänga fiskesäsongen.
Målet var också att 300 människor får jobb genom fisketurism i Jämland.

Öhlund avslutade med att nämna att nu får 70 personer årsarbetssysselsättning genom sportfisket i Jämtland.
*) är mina egna kommentarer inom parantes.

Tillbaka till början av denna sida

talar om verkets skyldigheter och makt att inte i första hand reglera, utan att ha beståndsansvar i att i första hand förorda naturlig fortplantning.

Wramner talar sedan om verkets ansvar att stimulera hushållning och motverka ohämmat fiske och att upprätta resursplan för området när det gäller fiske samt att se vad som ger fisketurism.

-Fiske har högt förädlingsvärde för handelsboden, tillsynsmän, stugbyn osv, menar han och tillägger att detta ger jobb samt inflöde av utlandsvaluta.

Beståndsvården är alltså A&O inom verket och satsningen på fiskevårdsområdesföreningar samt tillsyn en betydande inriktning.

Wramner anser att man bör utveckla och bättra servicen i en lagom anpassning som förhållande till basprodukten och besökarna. Dessutom tycker han att man skall utveckla och förbättra marknadsföring.

-Bra produkter är förutsättningen, säger Wramner och tillägger att ryktesspridningen är ett av medlen att nå ut.

Wramner ansåg till sist att man med förbättrat samarbete med övrig turistnäring och med näringspolitiskt förankrande beslut kommer långt och att fiskeriverket genom främst Curt Johansson numera har en turisminriktning som antagits av regeringen, där insatser för utveckling av fisketurism bör beaktas.

Tillbaka till början av denna sida

Weissglas berättar att man av beräkningsunderlaget i projektet västerbottenlax (laxen tillbaka till våra älvar) kan se att vattendragen i Västerbotten skulle kunna ge 1,4 miljoner kilo lax.

-Av beräkningarna framgår också, menar han, att en (1) smolt ger ett (1) återvändande kilo lax.

Samtidigt kan man också se att omkring 300.000 kilo lax skulle kunna fångas genom sportfiske och att beräkningen, med 1kg lax/dygn ger en nöjd sportfiskare, skapar med beräknade 300.000 fiskedygn en omsättning om ca. 150 miljoner kronor lokalt. Med familjen inräknad ger det då 200 miljoner kronor per år.

Weissglas avslutar med att detta lågt räknat skulle skapa ca. 180 årsverken i länet, och det då endast för laxfisket. (Dvs allt annat sportfiske sammataget i Västerbotten skulle öka på den siffran ytterligare*)
För Byskes del, ser Weissglas att de i dag 2 årsarbetena på sikt skulle kunna bli 8-9 årsverken.
*) är mina egna kommentarer inom parantes.

Tillbaka till början av denna sida

berättar att Byskeälven är helt outbyggd och att det i Fällfors finns ett partiellt hinder (fall med samma namn finns i Lögdeälven, men förbibyggd av en unik fisktunnel 1991 som ökat Lögdelaxens och havsöringens lekområden med 15 friska mil!*). Och han menar att detta partiella hinder i Byskeälven också skulle kunna byggas förbi för att öka de nuvarande tre milen laxförande älv, till mer än tio mils sträckning.

Marklund berättar också att det i älven bara finns ett enda fiskekort för hela sträckningen och lax tas på ca 700 spön i år.

Under 1988 fiskades älven under 3.000 fiskedygn. Under 1989 ökade dessa till 10.000 fiskedygn för att 1993 vara uppe i 16.000 fiskedygn.
1994 kom det första laxstoppet av fiskeriverket, och det gav en nedgång till 7.626 fiskedygn, dvs mer än en halvering av fiskedygnen och med sammanhängande lägre intäkter.

Marklund säger att det är tydligt att sportfisket är självreglerande: mer lax ökar fisket medan mindre lax ger minskat sportfiske - något som kan tyckas så självklart att till och med politiker tycks kunna glömma det.

*) är mina egna kommentarer inom parantes.

Tillbaka till början av denna sida

berättar om problemet med att han inte själv kan kontrollera fisket kring fiskecampen.

Han talar även om den nedskräpning i området kring Kaitumälven som hans gäster drabbas av samt den utfiskning som hotar hans verksamhet genom att inga regler kan reglera andra mer eller mindre seriösa entreprenörer som tar ut folk till området. Här tillåts oseriösa entreprenörer att med lagliga medel slå undan benen för hårt arbetande seriösa anläggningar, dundrar han.

Och tyvärr kom ingen på konferensen med ett tillfredsställande svar på detta heller*. -något som vi ändå måste jobba hårt med för att klara ut. -Där är fiskevårdsområdesföreningarna värdefulla, menade han slutligen.

*) är mina egna kommentarer inom parantes.

Tillbaka till början av denna sida

talade om långsiktig hållbar utveckling där företagandet behöver stabila och konkurrenskraftiga villkor.
Ekström sa också att Rese och Turistnäringen är en samlad näring med nätverk för resmål och temata för en kundorienterad produktutveckling och marknadsföring där kvalitet skall vara vägledande i alla led.

Han tyckte även att turism skall utvecklas genom kunskap och kunnighet.
(Någon kommenterade på verksnivå att detta var "snömos"-håhåjaja*)

Avslutningsvis några talare på listan som saknar egen sammanfattning:

Mats Olsson, Mörrum talade om värdet av laxsatsningarna för hela regionen.

Jan Salomonsson, Tännäs talade om myndigheter som inte tycks förstå att spelreglerna inte hela tiden kan ändras. Han talade även om den skada kraftindustrin åsamkat oersättliga värden och berörde även på vilket sätt fiskevårdsområdet var förutsättning för hans camp vid Tännäs.

Förutom dessa sista inslag som jag mycket kort sammanfattat här, fanns någon talare som jag inte brydde mig om då deras inslag vare sig var hörbart eller begripligt, och på samma sätt har jag sållat bort alla frågor som ställdes då inget var nytt under solen*.

*) är mina egna kommentarer.

Tillbaka till början av denna sida

Kort sagt så är upplåtelseformerna -så vi vet vad vi kan sälja- avgörande för hur stora intäkterna kan bli av en sportfiskebaserad produkt. Entreprenören behöver absolut en stabil grund att stå på och en tillförlitlig "råvara"... tryggad fisktillgång!

Bra fiske, -kan inte nog understrykas! Bra fiske i norr lockar fler att stanna på vägen dit upp om det finns flera fiskealternativ längs vägen, och det måste naturligtvis vara uthålligt fiske!
Dessutom måste nya alternativa fisken utvecklas som exvis gäddfiske som än så länge är underutnyttjat, sedan vinterfiske, mete etc. Flugfiske efter gädda är ju till exempel en höjdare!

Fiskepaketet minskar definitivt osäkerhet och tidsåtgång om det är bra och behövs som alternativ till återvändargruppen som redan känner till mycket, men mest för att locka nykomlingen.

Sedan måste kommunikationerna och kostnaden för besökaren att nå fisket vara förhållandevis låga: subventionerat flyg, bensinrabattcheckar och ekonomiska styrmedel är avgörande, de flesta bilar ju tillsammans med familjen eller kamrater till fisket.

Service och information är viktigt att bygga ut, utformat så att det blir nödvändigt för kunden att använda för att han/hon skall nå fisken och få resultat i fisket. (Behöver kanske inte vara ett enda centralt kontor, utan det kan lika gärna vara den lokale guiden/kontaktpersonen som också kommer i kontakt med besökaren genom det boende han har hyrt ut i sitt eget hus eller i stugan på gårdsplanen).

Boendemöjligheter av olika slag behövs samlas i boendepooler med info om stuguthyrning, bed& breakfast, camping -men också hotell. (Boende som skapar nätverk hos besökaren är bättre än annat - eftersom återbesökare mycket beroende av de kontakter som de får/fått). Detta ökar lönsamheten på orten långsiktigt.

Dessutom behöver vi fiskeregler; inte begränsningar av exvis spinnfiske eller mete på flugsträckor, utan maximerade fångster och minimi-/maximimått (beroende på fiskslag). Alla bör få fiska, onödigt med konflikter mellan fiskesätt, men varför inte låta fiskekort-, paketpris styra fisket mer. Och så behövs kontroller för regelefterföljd och utbildning, och varför inte "växelbruk".

Sedan måste budskapet nå kund så klart, via artiklar, rykten, Internet eller annat.

Och kunden är än så länge främst familjen, som är en stor grupp som fiskar och kamratgänget. För kvinnor är familjefisket helt dominerande. Där kan exempelvis satsningar på enbart kvinnofiskeutbildningar vara en produkt att utveckla för en ny nisch inom fisketurismen.

En man kommer ensam i 10% av fallen, medan 52% kommer tillsammans med familjen. Han kommer i 40% av fallen tillsammans med sina fiskekompisar - Vinterfisket kan vara ett utpräglat familjefiske, men:"Varje område får ändå de besök det förtjänar".

Fiskespecialisten slutligen -ofta flugfiskaren, är ofta nyttjare av topparrangemang och kan ofta betala bra för fisket, men är förhållandevis få i antal. (se laxfiskaren i viss mån) och när dessa kommer från utlandet, är de ofta i sällskap med andra likasinnade. Från USA ofta med partner.

Närmarknaden i Skandinavien och baltländerna borde prioriteras och i samarbete, kanske i norr. En del av våra fiskare kan vi få från mellersta och södra Finland / Norge, utan allt för långa resesträckor, för tidåtgång, -tiden klagar ju många på. Man vill ju fiska så länge som möjligt, komma igång direkt.

Exempelvis Västerbotten har egentligen fantastiska möjligheter, men för lite fisk, är för hårdfiskat. Där behövs mer information och utbildning i fiskevårdsområdesföreningarna.. Det gäller även stora delar av övriga Sverige.

"Bra fiske" har en en potentiell ryktesspridningseffekt. "Bra laxfiske i Sverige" = "Sverige bra fiskeland" och det lockar besökare, även från utlandet. Viktigt ta vara på varje besökare! Ett sätt kan vara tävlingar som kombinerar aktiviteter med ryktesspridning, internationellt deltagande och publicitet.

Som exempel så ger ett bra fiske i Lögdeälven ett rykte om bra fiske i en hel region, inte bara i strömmarna mellan Lögdeå och Åsele! Och utomlands får hela Sverige ett positivt fiskerykte!

Vi ses vid vattnen

Harry Salmgren.

Tillbaka till början av denna sida

Copyright © 1996-2001 HS Skriv & Utred.