Vargar
uppstoppad varg på Djusa indianmuseum
Eftersom vi här på Djusa Indianmuseum befinner oss i ett område där det med största sannolikhet håller på att etablera sig ett vargrevir, vill vi här redovisa våra synpunkter.
Tidigt i höstas blev en jakthund offer för en varg vilket är ovanligt om inte vargen skyddar sitt revir. Efter den händelsen har olika rapporter om att man sett varg varit aktuella i dagspressen.
Enligt Habitat direktivet (EU) ska det finnas livskraftiga stammar av rovdjur. Riksdagen har också beslutat hur många vargar vi ska ha i detta land. Antalet är 200 st. Nu finns ca 90 st, hur man skall räkna alla vet man inte, men troligen räknar man att det ska ske 20 st föryngringar / år när man har 200 vargar. Det finns ett starkt skydd på rovdjuren både nationellt och internationellt.
Vargdebatten är oftast väldigt polariserad, antingen är man för eller så är man mot. Statsboende människor sägs vara mer för än de som bor på landsbygden. Oftast handlar argumenten om myter, fördomar ibland flera 100 åriga uppgifter som sprids mun till mun eller i media. Jag tycker att man inte ska varken skönmåla eller svartmåla utan se mer till fakta. Många observationer på varg är oftast hundar. Alla hundar härstammar från vargen och det går att korsa varg med hund. Konstigt att människans bästa vän hunden har så hatade förfäder.
Under mina resor i USA bland indianreservat har jag sett ett antal varghybrider (korsning varg och hund) som tamhundar men jag tycker att varg ska vara varg och hund ska vara hund.
Vargarna får ungar en gång per år, oftast i början av maj. Flocken är en familjegrupp, valparna kan stanna upp till 2 år, hanen är med i gruppen. Det finns oftast flera kullar i varje flock. En familjegrupp/vargrevir består av i genomsnitt 6 st individer ( största flocken 11 st) och de behöver ett revir på ca. 10 kvadratmil. Det betyder inte att när vi har 200 vargar i Sverige finns alla i samma lilla område utan i ca 20 - 35 olika revir. Bor man som vi i ett revir kommer det alltså som mest att finnas 6-8 vuxna vargar på dessa 10 kvadratmil. Blir flocken större så utvandrar någon för att bilda egna revir. Vargen lever på stora klövdjur som älg och renar, de dödar sina byten med ett strupbett. Vargarna vet var de har sina kadaver och kan gå tillbaka till det i flera veckor efter de dödat bytena. Får de vara ifred med att äta så äter de upp allt så bara håret är kvar. Om man hittar avföring av vargen kan man se på den ; är färgen svart har vargen ätit mycket kött. Är avföringen vit är det mycket ben i den.
Man kan dela in vargarna i
Familjegrupp - föräldrarpar med valpar = alfapar (både hannen och tiken i alfaparet lyfter på benet när de pinkar. Alla underlägsna sitter ner och pinkar.)
Revirmarkerande par - par utan valpar
Ensamma stationära vargar - oftast honor som väntar på en hanne
vargar på Järvzoo
Under 1977 - 2001 har 36 vargar dödats av jakt med tillstånd, 32 dödats av trafiken och minst 23 dött av illegal jakt, sedan har ett flertal dött av naturliga orsaker En varg kan gå 2,5 mil / dygn i genomsnitt. En pejlad varg gick 8 mil på 1.5 dygn. Den kan sedan ligga still sju - till tio dagar.
Vargens kontakter med tamboskap och oss människor (år 2000) har resulterat i att ca 90 får dödats, 80 sårade, 6 st nöt dödats och 1 st häst (shettis) . Vargen har också dödat 3 hundar och skadat 7 st. Det man inte tänker på är att Kungsörnen dödar i genomsnitt 2 hundar per år.
Indianer och vargar
Många indianstammar levde nära vargarna. Många lärde sig jaga efter vargens sätt att jaga. Bland många stammar hade vargen en stark religiös betydelse. Ett flertal stammar ser vargen och indianen som bröder. När den vite mannen invandrade till USA började de att strida med indianerna men även att utrota vargen. Många av de fördomar man har om vargarna fanns även om indianer. Vargen jagar för nöjets skull. Det sa man om indianer också. Vargen dödar allt den kommer åt. Känns också igen från uttalanden om indianer. Äter barn och bör utrotas känns också igen från 1800-talets indian debatt.
Jag var med på Landsbygsriksdagen i Piteå (2002) och hamnade vid en middag bland några jägare som under dagen demonstrerat mot samernas rätt till småviltsjakt. Vi hade en rätt livlig debatt, en av jägare menade att vargen skulle totalutrotas, det han senare sa reagerade jag mera för - han menade också att samerna inte hade någon berättigande. Uttalande som mycket väl kunde sagts i någon stad nära något reservat i mellersta och nordligaste delarna av USA, och då gällande indianer. Nu finns det ca 300 000 jägare i Sverige och de är en stark lobby grupp, denna jägares uttalande behöver inte delas av de andra 299 999 st. men bland jägarna kring vårt bord, där i Piteå, var enigheten total.
Här i bygden går debatten också het bland jägarna, många menar att man skall "skjuta, gräva, tiga" när de ser en varg, andra är mer positiva. Ett par draghundsfolk i Åmot (som också ligger i ett vargrevir) fick en skylt sönderskjuten efter de hade gjort ett positivt uttalande om vargen. Själv tycker jag att man ska kanske inte stirra blint på hur många vargar vi har i Sverige utan mer efter om de åsamkar någon skada. Om det blir stora problem i något område bör jakt på det djuret eller gruppen ske. Men sker inga stora problem bör antalet kunna överskrida 200 st. Estland som är ett betydligt mindre land har ca. 750 - 1000 vargar. Vargjakt kommer att ske i framtiden och en fråga som kan ställas är vem som skall jaga dem. Av en jägare krävs respekt gentemot den de dödar, en viktig egenskap hos indianer. En egenskap som jag också tycker ska finnas bland de som i framtiden kommer jaga varg. Den egenskapen delas tyvärr inte bland alla i jägarkåren.
Rovdjursfrågorna är konsten att hitta balansen mellan rovdjurstammarna och oron bland den del av befolkningen som är oroad. Mycket går att bota med information och kunskap. Det är också viktigt att ersätta de människor som drabbats av skador, en död hund är också en död nära anhörig - en vän. Några döda får eller renar är ett kännbart avbräck inte bara ekonomiskt utan också avelsmässigt, och ska givetvis ersättas. Men vargen har rätt att finnas och ska behandlas med samma respekt som andra djur. Ett stort ansvar ligger också på alla som sprider rykten, som t.ex. min kompis såg att en djurpark släppte ut både vargar och björnar i skogen. Inte minst tidningar. Kolla fakta först. Det finns DNA analyser som visar att inga djurparksvargar har spridits. Mer vargar bör förses med radiosändare, så att jägare som jagar i ett revir kan få reda på var flocken befinner sig. Då kanske de väljer att jaga i andra änden av sina jaktmarker. Vi får inte glömma att jakt hos många människor är en positiv sysselsättning samt behövlig ur både trafiksäkerhet och skogsskötselsynpunkt.
Med fakta och information kanske vi kan få vargdebatten nyanserad och inte svart eller vit.
Innehåll Om indianmuseet Aktiviteter Öppettider Vägbeskrivning Föreningen Shunka Award Nyheter Skolarbeten och länkar Länkar Föremål att se Howling Pack