Sidrubrik


	Selma var en Welsh Corgie Pembroke, hon blev drygt 10 år gammal. Hon var en mysig hund, väldigt klok och lättlärd. Hon var väldigt dominant, så hon och Tootsie gick inte alltid ihop. Med Muffy och Millan gick det bra, dom visade sig alltid underlägsna. Muffy fick till och med äta i hennes matskål. Selma tog henne till sig när hon kom som liten, hon trodde nog att det var hennes valp. Det var meningen att hon skulle haft valpar, men det blev inte så. Vi försökte para henne ett par gånger, men det blev inget. Hon var inte lätt att tass med hos veterinären. Dom fick knappt titta på henne, absolut inte ta i henne. Jag fick däremot göra vad som helst med henne. Hon blev skrämd en gång när hon skulle vaccineras och det satte djupa spår i henne. Mig litade hon däremot på, hon visste att om jag gjorde något som gjorde ont , gjorde jag det för att hon skulle bli bra. Kanske blir det en Corgie någon gång i framtiden, men har man fler hundar ska man nog ha dom i ungefär samma storlek. Det var inte kul när hon och Tootsie kom ihop sig, oftast hände det när det var dags för löpning, men för det mesta var dom som tur var sams. Tre gånger fick Tootsie besöka veterinären efter. Det blev inget allvarligt eftersom man alltid var i närheten och fick isär dom snabbt. Men man fick alltid ha Selma för sig själv när man lämnade dom själva. Annars var hon väldigt snäll och sällskaplig. Glömmer henne aldrig.


	Ett öra upp och ett ner! Visst var hon söt!


	Däckad! Ser ut att ha varit en hård dag!