![]() | Känner du till släntbjörnarna? Det är en säregen art som lever hela sitt liv på fjällsluttningarna. Och dom går bara antingen i högervarv eller vänstervarv. Det är för att högerbenen respektive vänsterbenen är kortare. |
Intryck - Dick "Åskan" Lundberg
Det fanns så många frågor.
Vad har jag glömt?
Nu är det snart ingen tid kvar.
Dom kommer snart,
Lunndörren -74,
snart.
Det pirrar i en maggrop.
Hej, kul att se er, välkomna!
Nu känns det bra igen.
Jag ser på dom.
Du Eva,
jag tror på dom,
jag tror på oss,
vi blir ett bra gäng.
-----
Mättnad, skavsår, trött.
Sången ligger kvar.
Vråkens skrii ligger kvar.
Hej, jag vill krama dig.
Du Eva,
vi blir ett bra gäng.
Godnatt.
En önskan ... sent om aftonen den 14 augusti 1974 - Åke Marcusson
| En önskan,
att kunna teckna det vackra i kontrasten mellan den mörka dalen och den ljusa himlen, dök upp samtidigt med vetskapen, om det omöjliga i att teckna djupet i känslan av upplevelsen ... av litenheten ... utan ensamheten ... ensamheten med gemenskap i kontrasternas fulländade explosiva landskap i de snabba växlingarnas och storhetens dal, i "Vindarnas dal". | ![]() |
| Till alla som
kanske kände likadant som Åke |
Lunndörren -74 - Eva Brodin
Reste norrut
alla förväntningar stod på noll.
Kände mig olycklig.
Glada och entusiastiska
ansikten mötte mig.
Jag fick dela gemenskapen
och glädjen.
Fick någon att krama,
någon att hålla i hand.
Kände mig uppskattad.
Med tårfyllt farväl
for jag hem
kände mig lycklig.
Inre tankar - Dick "Åskan" Lundberg
Vildmarken var vänlig
mot oss.
Vi var vänliga
mot varandra.
Solen lyste, regnet föll,
kylan kramade oss,
dimman omsvepte oss
haglet smattrade och
vi fick chansen.
Chansen att älska också regnet och diset
och kylan.
Vildmarken log
och gav oss allt.
Jag åkte kana på snön,
höll någon i hand,
fick tycka om,
upplevde
Lunndörren 1974