Ett är nödvändigt

Varför oroar du dig så Marta? Kanske är frågan också ställd till oss – varför oroar du dig människa?

Liksom Marta sprang omkring och fixade och donade så springer vi omkring som skållade troll – vi ska göra så mycket, fixa så mycket och hinna med så mycket. Men hinner vi med oss själva?

Maria hann med sig själv – hon satte sig och lyssnade: lyssnade till orden som talade om livets kärna och hon lyssnade inåt. Vi får försöka att ta oss tid till det också vi, tvåtusen år efteråt: att lyssna på oss själva – för i detta kan vi möta Gud. I stillheten – i hjärtats slag – i lugnet och ron – där kan vi möta Gud och Gud får chansen att möta oss.

Visst måste vi ibland göra saker – men ibland måste vi också låta bli: för motsatsen till handling är inte lathet utan att vara – skillnaden ligger i, tror jag, varat och görat. De saker vi gör kan bli lyckade eller inte – vi är tillåtna att misslyckas, för det handlar om att göra – i varat, vårt vara – där vårt värde ligger når inte misslyckandena – vi kan inte vara misslyckade – vi är skapade ur kärleken och önskan från Gud, en sådan skapelse kan inte vara misslyckad. Skillnaden mellan Marta och Maria var att Marta såg sitt värde i det nyttiga hon kunde göra medan Maria insåg sitt värde i att vara.

Ett är nödvändigt – utan att känna vem man är, står man sig slätt och när man närmar sig detta så möter man också Gud, den som skapat och ständigt fortsätter skapa Livet. Då har vi grunden lagd – grunden till att handla enligt Guds plan med oss. Handlingarna blir inte viktiga för att skapa egenvärde utan görs till nytta för andra människor.

Så varför oroar du dig människa? Du är – och det räcker långt.

Gud. Möt mig i tystnaden. Ge mig ro att lyssna inåt så att jag kan möta dig. Gör mig till en Maria – som Marta är jag redan. Jag lägger mina bekymmer i dina händer Gud. I Jesu namn. Amen.