Det vita papperet
Det är ett nytt år - ett år som bär med sig alla
möjligheter, förväntan men också bävan inför det oväntade,
inför det osynliga. Texten handlar både om det stora Jubelåret -
när skulderna må avskrivas men också om varje år och vars och
ens år.
Jag brukar tänka på ett vitt ark papper när jag tänker på
nya år. Det är alldeles rent, osvärtat - fullt av möjligheter.
Man kan skriva en roman på det, ett kärleksbrev, måla en sol
eller göra en lättflygande pappersvala.
Så är varje nytt år och så är det med oss, när vi går in
under Guds förlåtelses nåd.
För när vi tar emot förlåtelsens ord i hjärtat så är vår
skuld utsuddad - svärtan borttvättad från livspappret,
borttvättad med blodet som Kristus blödde för oss för snart 2000
år sedan. Vi kan skriva på nytt, måla på nytt och den här
gången i lite mer grälla färger. Det enda vi behöver lära oss
är att ta emot utan att känna skuld över vad vi får.
Och i varje bokstav vi skriver på vårt papper, varje penseldrag
vi målar så är Gud med - med kraft och utmaningar. Varje dag på
det nya året, varje millimeter på livsvägen så är Gud med… |