Var inte rädda

Var inte rädda, säger Jesus. Åt sina lärjungar och åt oss. Att vara rädd är att frukta för straff menar epistelsförfattaren. Rädslan känner inte Gud. För hos Gud finns inte straff -  utan nåd.

Men här, i detta rum, i denna gudstjänst en plats som både är här och nu och ett nedslag i evigheten får vi komma som vi är och i Guds närhet inse våra missar, att vi ofta misslyckats med att älska den som är vår nästa - människan vi inte alltid kommer överens med. Att älska sin nästa innebär att se denna som en människa, en Guds skapelse. För det är människan, Guds avbild vi ska älska - inte nödvändigtvis hennes handlingar eller åsikter.

När vi så är här, i tystnaden, i närvaron av den Outgrundlige och i gemenskap av andra, får vi bära fram allt det vi bär på och veta att vi inte behöver vara rädda. Vi får be och bekänna - inte för att bli dömda utan för att bli hela igen, genom Guds upprättande nåd.

Se mig Gud, jag kommer som jag är: