.../betraktelser

Rangerbangården

I denna ödesmättade text skiner Jesu mänsklighet igenom som en stickande spotlight - en människa som önskar sig att få slippa lidandet som han vet ska komma - ett lidande som han vetat om sedan han föddes. Oundvikligt. Och en sista önskan att, om det går, kunna hitta en annan utväg.

Men det som är oundvikligt har inga omvägar, inga bakdörrar. Gud Fadern verkar vara tyst…

Getsemanetexten är en sorts knytpunkt, en av Gudsverklighetens rangerbangårdar där linjer från alla håll flyter samman för att ta nya vägar. Den blir ibland bortglömd - inklämd som den är mellan sista måltiden och förräderiet. Men här sammanfaller syndafallets misstag, Abrahams stoppade avrättning av sin son, Messiasprofetian och våra frälsningar. Allt samlas upp här och blir en liten men klart lysande punkt av gudomlig sanning.

För när berättelsen sedan fortsätter avslutar människan sitt brott mot sin skapare genom att döda honom, döda Guds son. Och Gud utger sin son - Abraham fick möjligheten att skona Isak, men människans ondska gav inte Gud det valet. Messias blir inte trodd. Ondskan blir så stor att den liksom exploderar och mister sin makt. Dess kraft görs om intet av att Gud gör det yttersta goda - för den som minst förtjänar det: människan. Mitt i allt detta lever vi. Många gånger faller vi ned på knä och ber att nån kanske kunde ta ifrån oss det som vi vet ska komma. Det jobbiga, det som gör ont. Och vi känner att vi inte får något svar. Men i löftet ingår inte att livet plötsligt blir enkelt som ett plus ett utan löftet består i att vi är förlåtna och att vi får vara vissa att Gud aldrig lämnar vår sida. För Guds makt ligger i närvaron, att vid varje skrattande människa går en skrattande Gud och där tårarna faller där gråter också Gud.
Radioandakt 

1a i fastan

Mik 7:7-9

[7]Men jag spanar efter Herren,
jag väntar på Gud, min räddare:
min Gud skall höra mig.
[8] Triumfera inte, du min fiende!
Jag har fallit men reser mig igen,
jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus.
[9] Eftersom jag har syndat mot honom
måste jag uthärda Herrens vrede,
till dess han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han skall föra mig ut i ljuset,
och jag skall se hans rättfärdiga verk.

Heb 5:7-10

[7]Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. [8] Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, [9] och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, [10] av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.

Mk 14:32-42

[32]Så kom de till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt kvar här, medan jag ber." [33] Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom, [34] och han sade till dem: "Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka." [35] Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var möjligt. [36] Han sade: "Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill." [37] När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus: "Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme? [38] Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag." [39] Så gick han bort igen och bad med samma ord. [40] När han kom tillbaka fann han igen att de sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara. [41] För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han: "Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. [42] Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig."

©nws