Att tänja sina gränser

Sport. Är det inte bara doping, en massa pengar och våld och att ha ont mest hela tiden? Vi är i början av fastan, en tid för eftertanke över vad vi gör – en tid att göra bot och få förlåtelse, tänka på det som Jesus gjorde för oss på korset under påsken. Så gör vi en mässa som handlar om sport? Har sport något med Gud att göra?

Idag är det Askonsdag. Askan som är förebilden för dagen symboliserar livets död, kroppens sönderfall. Så pratar vi om sport… Askonsdagen handlar om insikt om sin egen synd och att man ska vända om – inte bara att sluta göra det som inte är bra utan vända om, tillbaka till Gud. Samtidigt är det inte så puckat att snacka om sport idag. Man kan se Gud som en tränare, som vill sina idrottsmän det allra bästa och ger råd, gör upp planer och vägar att gå för att komma dit man vill. Sen gör man kanske inte alltid det – man kanske i stridens hetta glömmer bort sig. Men tränaren, om det är en bra tränare, ser potentialen. Gud är en god tränare, han petar inte, toppar inte laget men kan däremot säkert sätta oss en stund på avbytarbänken för att lugna ner oss. Fastan är en sorts avbytarbänk. Vila och fundera över om alla dragningar man gjorde var bra.

En massa ungdomar sportar. Varför det? Några är här och jag tänkte fråga: varför sportar man?

Sport är en massa saker [plocka upp vad tjejerna och killarna sagt]. En sak som jag tror är viktig är att få testa sina gränser och till slut lyckas med det som såg omöjligt ut – att ta det personliga rekordet. Att hoppa högre än man gjort tidigare, att göra mål för första gången i en match eller att faktiskt våga tro på sig själv och på Gud. Att få chansen att lyckas.

För att göra det: att lyckas tänja både på sina fysiska gränser och sin hjärnas och sitt hjärtas gränser som man gör i tron handlar om koncentration och vilja och om engagemang – att våga låta sitt liv uppslukas av något. Det är vad tron handlar om och faktiskt också Askonsdagen: att våga se sig själv, se sina gränser men också se att man kan lyckas om man försöker och att de dåliga resultaten, det onda man gjort kan man lämna till tränaren, till Gud som lägger det åt sidan och ger en ny chans om och om igen. Och på samma sätt som man måste nöta och träna och kämpa när man sportar så måste man det med tron – inget är lätt men allt finns att vinna.