©Niclas Strandh/Anna Andersson
Alla får varsin snörstump när de kommer in. Alla liturgiska händelser liksom bilder som förhöjer texter och sånger visas med hjälp av dator, PowerPoint och projektor på stor duk. Rummet är "ombyggt" med hjälp av tyg, ljus, stenar och diverse annat.
[För] Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.[1] Gör [därför] allting i kärlek.[2] [Ä]lska era fiender, gör gott mot dem som hatar er.[3] Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."[4]
Prat: Detta är en mässa om kärlek. För där kärlek är, där sker något heligt. Lust och längtan är av Gud. Men ibland, när kärleken inte har makten över vår egoism, vår småsinthet och våra fördomar så knyts livet liksom ihop. Knuten kan sitta stadigt eller löst men den hindrar ändå våra liv. Men i befrielsen på korset så blev rättvisan fulländad – den som skapat oss till en bild av sig själv skapar hela tiden möjligheten att älska igen. I bönen om förlåtelse och upprättelse säger vi förlåt mer till oss själva och i detta finns Gud – upprättar och knyter upp knutarna. Som en symbol får vi under avlösningen knyta upp den symboliska knut som du håller i din hand. För när repet är tänkt som det ska vara - utan knutar så är det med förlåtelsen: vi är utan skuld – det vi gjort är borta. Låt oss be:
Prat: Genom Jesus kärlekshandling för oss blir våra knutar lösta, kärlek kan åter få komma fram och vi får lära oss att älska förutsättningslöst igen. I Guds; skaparens, befriarens och livgiverskans namn.
Som ett äppelträd i skogen är min vän bland de unga
männen, Jag njuter av att sitta i dess skugga, dess frukt är söt för min gom.
Han för mig till vinhuset under sin kärleks fana. Styrk mig med druvkakor,
vederkvick mig med äpplen, jag är sjuk av kärlek. Mitt huvud vilar på hans
vänstra arm, hans högra omfamnar mig. Min vän är min och jag är hans, han som
vallar sin hjord bland liljor.
HV 2:3-6, 16
Jag är min väns, till mig står hans lust. Hans ögon
är som duvor vid strömmande vatten, de badar i mjölk, de sitter vid fullhetens
rand. Hans läppar är liljor, de dryper av flytande myrra. Hans lår är pelare av
alabaster på socklar av guld. Hans gestalt är som Libanon, ståtlig som dess
cedrar. Hans gom är sötma, allt hos honom är begärligt. Sådan är min vän, sådan
är min käraste.
HV 7:10, 5:12, 13, 15 ,16
Kom, min älskade, min vackra flicka, kom ut! Min
duva bland bergens klyftor, i klipphyllans gömsle, låt mig se dig, låt mig höra
din röst! Din röst är ljuv, din gestalt så skön. Dina höfters rundning är som
ett smycke, smitt av konstnärshänder. Som ett klarrött band är dina läppar. Din
mun som det finaste vin, som flödar över i min och fuktar läppar och tänder.
HV 2:13-14, 7:1, 4:3, 7:9
Du har fångat mitt hjärta, min syster och min brud, med en enda blick har du fångat mitt hjärta. Vad din kärlek är skön, min syster och brud, din kärlek är ljuvare än vin, din balsam ljuvare än alla dofter. Av sötma dryper dina läppar, min brud, din tunga rymmer honung och mjölk. En inhägnad trädgård är min syster och brud, en inhägnad trädgård, en förseglad källa.[5]
Prat: Finns det något att säga om kärlek som inte redan sagts? Ja. Massor. Att varje människa har rätt att älska och bli älskad. Och respektera att andra älskar och blir älskade.
Prat: För mig är det svårt att tänka mig att kärlek, ömsesidig, ärlig och öm, kan vara ond. Snarare tror jag att Gud bor i varje hjärta som älskar.
Prat: Kärlek är mer än ord: hud, fjärilar i magen, kyssar, längtan, trygg famn, frustration, sensualism, ett ögonkast, tillhörighet, sex, stillhet, att bara vara med varandra, se på tv, gå på en affär den andre vill gå på, våga lita på.
Prat: Finns det något som inte sagts om kärlek? Ja. Massor. För ord kan aldrig fånga kärlekens väsen. Därför är Gud så lätt att se som Kärleken. För Gud är kärlekens väsen och utgångspunkt.
Prat: Det är dags att skapa en länk, ett band av kärlek. Tillsammans kan vi älska, tillsammans kan vi kämpa för det goda. Knyt ihop era snörstumpar och se att knutar som är menade att vara kan skapa gemenskap.
Prat: Gud du som älskar och ger liv åt världen. Ge oss av livets goda – bröd och vin, en fattig människas måltid av jordens frukt och människors arbete. Låt oss möta dig i denna kärleksmåltid som vi delar för att komma ihåg hur du blev människa, levde våra liv, dog och uppstod för att vi inte skulle förintas. Det var i kärlek till oss du gav Jesus liv och det bär vi vidare för det var mitt i festen, den natt då han blev förrådd, som han tog ett bröd, tackade och bröt det och gav åt lärjungarna och sa: Tag och ät, det är min kropp som blir utgiven för er. Gör det för att komma ihåg mig. Han tog också bägaren, tackade och gav åt lärjungarna och sa: Drick av den alla, denna bägare är mitt blod som blir utgivet för många till syndernas förlåtelse. Så ofta ni dricker av den gör det för att komma ihåg mig.
Prat:
Din död förkunnar vi, din uppståndelse bekänner vi,
till dess du kommer åter i härlighet
Prat:
Kom, som ögon och händer, som ömhet och närhet, som
glädje och kraft. Kom, och låt vinet släcka vår törst efter din kärlek och
brödet ge oss kraft att älska. Kom, heliga Ande, livgiverska.
Prat: Kom, för bordet är dukat. Du är bjuden att delta i festen. Hälsa gärna varandra med Herrens frid när ni reser er.
Prat: Gud, i mötet med dig finns Kärlekens brännpunkt. Tack för din kärlek som manifesteras i brödet och vinet, din sons kropp och blod till räddning för oss alla. Du delar våra livsvillkor och älskar oavbrutet. I Jesu namn.
Prat: Den Gud som vi brottats med. En Gud som vi kämpat med. Den Gud som vi ropat till. Ger oss kraft att älska. Mod att kämpa. Och stillhet att vila i kärleksarmar
Prat: I Guds; Skaparens, befriarens och Livgiverskans namn
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds
avbild skapade han henne.[6]
Han välsignade dem och gav dem namnet människa när de skapades.[7]
[Och] Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror
på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.[8] [Därför ska] Er kärlek vara uppriktig. Avsky det
onda, håll fast vid det goda.[9]
[för] den som har kärlek, han är känd av Gud.[10]
Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er
skall också ni älska varandra.[11]