Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika", säger Gud i 1 Moseboks första skapelseberättelse.
I Lejonkungen säger Mofasa till Simba: Du är mer än du blivit. Det är vår storhet och tragedin; vi är skapade till Guds avbild men har förlorat gudslikheten - vi har glömt vilka vi är. Vi skapades med en läggning till att älska. Genom detta blir vi något mer, hela tiden, eftersom Gud till sitt väsen ständigt är skapande så är människan til sitt väsen ständigt växande. Hela tiden söker Gud oss, för att vi ska lära oss växa vidare. Så låt oss be och bekänna:
Predikan
I Nya testamentet finns ingen absolut kristen lag, inget kodifierat rättesnöre som man kan hålla sig till och veta att det är en rätt och riktigt handling man utför.
Där finns evangelium. Ett glatt budskap.
Paulus visar på hur Gud ger ett nytt sätt att se på livet - ett levande sätt: Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.
Vad menar han med detta? Jag tror att det just handlar om att lagen inte längre är fast och färdig utan att människan har givits ansvar att med den helige andes hjälp, den som av Jesus själv kallas Hjälparen, kunna se att lagens bud är nedlagda i hennes hjärta. Det som är gott att göra är att vara människa bland människor. En kodifierad lag, dogmatiskt tvingande att följa, gör människan till en slav för bokstaven: du måste göra detta! Frågan varför får inte infinna sig, för lagens bud är präntade, huggna i sten och skall följas. Att påbud och förbud har en funktion i relationen med Gud och medmänniskor kommer i andra hand.
Men genom Kristusskeendet, att Gud blir människa; när Gud blir en del av sin egen skapelse, så byts perspektivet: fokus ändras; från den egna lagbundenheten till att vara på medmänniskan. Frågan varför får lov att infinna sig: varför ska jag göra detta? Jo, för att det du gör mot din nästa det gör du mot Gud; och på det sätt du själv vill bli bemött, på det sättet ska du själv bemöta din medmänniska. Det är ett evangelium. Det är ande.
Men i ett samhälle där många våndas över den ökande laglösheten, den minskande respekten för regler och en allmän normupplösning kan det synas märkligt att säga att det inte finns någon kristen lag. Och friheten kan bära av mot hänsynslöshet: friheten kan bli egocentrerad, enbart inriktad på självet.
Det är här Jesus kommer in. Att genom tron blir vi befriade från nödvändigheten att strikt följa Lagen, utan vi är befriade till att leva evangelium. Dagens evangelietext handlar på ett plan om ett av Jesu under men jag vill också använda den som en allegori, en bild för hur människan i mötet med Kristus plötsligt hör och kan tala på ett sant sätt. När Jesus säger Effata: Öppna dig! Handlar det också om att öppna sig för befrielsens verklighet, för att man är frälst genom nåd. Friheten ligger i att hindren att göra det goda är borta, bara vi öppnar oss. Att öppna sig handlar om att se Guds kärlek som är lagd i oss och göra den: utföra de gärningar som vi var tänka att utföra när Gud sade: Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Detta är den lag som är av ande och inte av bokstav. Öppnandet inför faktumet att vi är skapade till Guds avbild ger oss frihet att älska, så gott vi kan och frihet att be om hjälp att älska från den som i skapelseögonblicket la sin kärlek i oss.
I befrielsen ligger att vi blir fria att ta ansvar för vårt liv, vi blir genom Kristus upprättade till fullständiga människor - åter lika Gud. Det är detta som är evangelium: vi är befriade från lagens bokstav, för kärleken från Gud, som inte längre är beslöjad av syndens eviga dom, är det som skapar