Som namnet på festivalen antyder
så är
det ju en hel del jazz och dyligt... Men efter
ett tag kom så Walkin´Caine Mark upp på scen.
En härlig musiker som mellan textraderna
fyller ut med munspel. Hans namn antyder
att han "går"... Men så stillsam var han inte...
Med en stor portion humor utnyttjade han hela scenen och dansade - studsade
och slog kullerbyttor -
allt medan Bluesen rungade.
|
Med samma kompband var det sedan
Nappy Browns tur att äntra scenen.
Nappy Brown tog det lite lugnare
på scenen, men han sjöng med en
känsla som tog fart från skosulorna...
|
Efter dessa båda herrars
framträdande
var det så dags för jazz.
"Patrik Boman Seven Piece Machine".
Nåväl... Jag älskar Blues men har inte så mycket
tillövers för jazz. För mig är det bara ett tutande
fram och tillbaka utan någon mening.
Så jag gick och tog mig lite dricka under tiden...
|
En härlig dag med sol och
värme...
Fullt med folk som njuter av mat och dryck. |
Sedan
var det äntligen dags...
Dagens höjdpunkt för mig...
Erik Bibb & Needed Time.
En skön stilla akustisk Blues, kompat
med bland annat mandolin, dragspel och munspel.
Bibb är en härlig - intensiv artist.
|
När Eric Bibb drog loss med
"In My Father´s House" kunde jag inte
längre sitta stilla.
Båda fötterna och vinglaset
skvimpade i takt till musiken.
Brian Kramer fyller ut med ett
skönt slide-spel på sin Dobro. |
Efter Eric Bibbs underbara
framträdande
var det så tid för Tommy körberg.
Han är väl inte min favorit precis, så jag
gick jag och åt... |
Ett ösregn faller ner över oss...
och jag tar skydd i ett öltält. Skål!!! |
