Ett sjunket eller strandat fartyg är övergivet om ägaren inte markerat besittning av det.
I sjölagen anses med fartyg ett transportmedel som flyter på innesluten luft och som kan styras i sjön. Förlorar fartyget permanent dessa egenskaper till följd av tex skada kan man hävda att det är ett vrak. Om ett vrak framstår som övergivet framgår av sjöfyndslagen att det får bärgas utan vidare.

Vrak i svenska farvatten, som förlist för mer än 100 år sedan, räknas som fast fornlämning och tillhör oftast staten men kan ha en annan ägare. Då är det förbjudet att röra någonting. Det gäller även lösa föremål i närheten, som kan antas ha samband med vraket.

Lösfynd som är äldre än 100 år får du plocka upp, men sedan anmäla fyndet till tex Polisen. Du får oftast sedan behålla fyndet om det inte är av ädelmetall (guld, silver, koppar, brons eller legering därav). Då måste du låta staten lösa in fyndet.

Vrak i eller nära Sverige, som är yngre än 100 år, kan har en ägare, (privat eller försäkringsbolag). Du behöver dock inte ha bärgningsrätt för att plocka upp föremål, men måste lämna in fyndet som sjöfynd så att eventuell ägare kan göra anspråk på föremålet. Det är oftast svårt att finna en ägare och ägarna vill oftast inte ge sig till känna, då det finns lagar om röjning av vrak som kan innefatta stort ansvar och stora kostnader.

Vid lösfynd som är yngre än 100 år gäller lagen om sjöfynd (dvs. hittegods). Dvs. du måste lämna fyndet till polisen.

Om gamle ägaren hör av sig inom tid som anges i kallelsen, återfår han egendomen med avdrag för bärgarlön och andra kostnader. Om någon ägare inte hör av sig blir egendomen bärgarens.

Dessa lagar respekterar jag. Det som jag tar upp lämnar jag till polisen. Efter ca 3 månader om ingen gjort anspråk på fyndet blir det mitt.

Ladda ner Polisens Besiktningsinstrument Sjöfynd/Hittegods/Övrigt Kräver Word