Första valpköpet

Kommer Ni ihåg hur det var när den första valpen kom hem till er?

Det var en stor händelse som man inte glömmer i första taget. Att gå upp varannan timme för att den skulle kissa, eller att den vaknade och om man inte tog den direkt så blev det en liten pöl som man förtrerligt fick torka. Ack vad skurmoppen har blivit nyttjad.

Jag hade pratat om att skaffa en Golden Retriver ganska länge, men dragit mig för en valp. Men en dag så kom min man och sade "vi skall åka en liten tur", jag frågade "vart?". Jag fick till svar "det skulle jag få se". Efter sex mil och mycket frågor, så kom vi fram till en kennel med Golden. I en hundgård sprang åtta små "isbjörnar" omkring och gläfste, med en stolt men något trött mamma. Det visade sig vara en kull med de mest rulltigaste valpar man kan tänka sig. Efter lite prat med uppfödaren och med hundarna så kom vi fram till en först lite trött men charmig tikvalp. Vi sade att vi skulle tänka lite. Redan efter någon timme hade vi bestämt oss. Vi fick vänta en vecka innan hon blev åtta veckor och kunde lämna sin mamma.

Det var en härlig liten sak som väntade på oss då vi kom för att hämta henne, det skulle slickas och bitas på fingrar och i öron samtidigt som det skulle springas runt våra ben.

Efter vederbörliga papper signerats blev det avsked av uppfödaren och alla hundar. Sedan bar det av hem till Uddevalla, i bilen. Det var lite osäkert att åka i en sådan maskin för första gången så det var allt skönt att få sitta i husses knä. Bara efter ett par minuter skulle det undersökas vad detta var för burk som gick så fort. Ner på golvet, upp i sätet, baki och titta på hur det såg ut där. Men efter ett litet tag så somnade hon mitt emellan husses ben framme på mattan. Resan gick bra ända hem. När vi kommit in på parkeringen så kräktes hon en liten hög hundmat som uppfödaren hade gett henne strax innan vi kommit dit. Så det var bara att städa första lilla olyckan, som skulle visa sig inte vara den sista i raden av olyckor.

Jaja, vi kom in och då kom den första hunden som vi har, en Cocker Spaniel tik, fram för att hälsa. Hon luktade lite försiktigt. Sedan tittade på oss med en undrande blick, matte och husse, vad är detta? Skall den här verkligen bo här! Men det gick jätte bra med henne, hon brydde sig inte så mycket om den nya familjemedlemmen. Nu så kom det som man kanske inte skulle ha gjort förrän valpen kommit lite tillrätta, med det fanns inget att välja på. Duscha och bada det lilla livet. Antingen badet eller att ingen kunde vara kvar inomhus. Efter att ha varit ute i en hundgård med sju andra valpar och busat samt rullat runt i allt möjligt, så luktar de inte rosenblad direkt. Så det fanns inget val fast hon inte hade kommit i ordning ännu. In i närmaste affär och skaffa ett valp schampoo som kostade en förmögenhet. Han i affären sade att det är väldigt drygt och bra. Okej, hem och ner med henne i badkaret för sitt livs första kalldusch. Håhåjaja, det var väldigt populärt att få bli badad tyckte vi, men Julia höll inte riktigt med. Hon sade inte så mycket men det gick att se på hennes ögon vad hon tänkte.

Jag har precis avslutat en grundkurs i lydnad och det har gått riktigt bra, vi är redan uppe i elitklasser som inte ens de bästa tävlingshundarna klarar av. Om man bortser från att hon gör allt tvärtom som matte säger. Skulle jag ropa "Julia, HIT" så travar vi gärna åt det andra hållet eller så har vi hittat en grop som det kanske finns godis i. Om man anser detta vara elitklass, ja då behöver vi inte ställa upp i någon tävling alls. Då har vi redan vunnit.

Nä jag skall inte bara ta upp de dåliga sakerna utan också det roliga, hur hon kan få en att skratta mycket och länge. När hon springer iväg och hittar en ny värld som bara väntar på upptäckt. Man kan inte heller låta bli och le när hon pratar med sin bästis Tjockakatten. De har djupa och allvarliga samtal om vad det blir till middag. Eller när hon kommer med sin favoritleksak som är en tofs av ett bommullsrep och vill leka. Vid dessa tillfällena så kommer man ihåg varför man köpte en liten "isbjörn".

I april var vi på utställning med henne för första gången, det blev en upplevelse för både oss och henne. Efter badande och mycket putsande åkte vi iväg. Ingen av oss hade varit på någon utställning tidigare. Detta innebar att vi inte visste när det var våran tur eller hur vi skulle gå och springa. Vi måste ha sett ut som fågelholkar alla tre för det kom fram en tjej och frågade om vi behövde hjälp. Det är vi är henne evigt tacksamma för.

Denna eskapad slutade med att Julia vann sin klass, vilket ju var roligt. Lorriane, tjejen som hjälpte oss bjöd oss till en ringträning i Göteborg veckan därpå, vilket vi tackade ja till med förtjusning. Vi fick en underbar dag med massor av tips och trix varvat med promenader och korvgrillning. Nästa utställning som var på våran brukshundsklubb var vi lite bättre förberedda. Vi träffade Lorriane där och hon tyckte att det hade blivit en klar förbättring, nu såg vi riktigt proffsiga ut, som hon sa. Allt stämde och vädret var underbart. Det resulterade i början till solbränn och första pris till Julia, som konkurrerade ut båda sina föräldrar till uppfödarens snopenhet. Snart är det en stor internationell utställning i Vänersborg där det är femtonhundra hundar anmälda. Det slutar väl inte med någon medalj men vi blir en erfarenhet rikare, vilket inte är så illa det heller.