|
Montessori upptäckte att i varje barn finns en psykisk kraft, som
leder barnet i sin strävan att utvecklas helt och fullt till en
harmonisk människa. Hon fann att barn under sina olika mognadsstadier
är speciellt mottagliga för olika slags kunskap. Och hon insåg därför
det värdefulla i att ta tillvara intresseperioderna, som hon kallade
"känsliga" och "sensitiva" perioder. Hon har gett oss en filosofi
och en ideologi, som ger ett speciellt förhållningssätt till barnet.
Barnet sätt i centrum.
Montessoritankar som "Hjälp mig hjälpa mig själv" och "Låt barnet
visa vägen". All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling.
Det ska vara enkelhet, skönhet, låga möbler, ljusa färger, alltså
en miljö som utan ord visar barnet omtanke och respekt.
Materialet är inte det viktigaste men det är en god hjälp på
vägen. Montessoris idé om inlärning handlar om att går från det
konkreta till det abstrakta. Det mesta materialet är självrättande.
I en montessori-grupp känner barnen att de arbetar för sin egen
skull, inte för lärarens. Lärarens största uppgift är att observera
barnet och vara lyhörd och uppmärksam på barnets utveckling. Känslan
av att lyckas med det arbete som man själv valt, skapar naturlig
arbetsglädje och uppmuntran. På vägen får de också lära sig ta hänsyn
och träna i att samarbeta med andra.
Bra konkreta böcker att läsa om just Montessoripedagogiken
såväl på hemmaplan som inom yrket är; "Följ barnet" av N.Hedlund
och "Montessoripedagogik i förskola och skola" av Sköld-Wennerström
och Bröderman-Smeds.
|
