På promenaden idag hände en märklig grej.
Vi stötte på Snubben, grannen Stinas röda katt.
Han och Peps brukar leka när de träffas, inte så intense som när Peps träffar Milo, hans senaste bästis ( de leker som fan , springer och jagar varann, brottas, lurpassar på varann och attackerar, allt i god vänskaplighet...) men de har aldrig bråkat, kastrerade som de är båda två.
Snubben är lite skygg och försiktig, men han låter mig klappa honom oftast, och ibland t o m lyfta upp honom.
Som idag, jag fick ta upp honom och krarma lite, sen ställde jag ner honom igen när jag märkte att han tyckte att det räckte.
Peps satt uppflugen på en sten bredvid oss och betraktade bara.
Men så fort jag släppt ner Snubben, så såg jag att Peps var lite förändrad i uttrycket, nånting i hans kroppshållning var annorlunda, och plötsligt gick han till angrepp på Snubben....han brukar jaga honom, på skoj, men det här var annorlunda, det var inte på lek. 
Han kom ikapp Snubben och kastade sig över honom, brottade ner honom ( fastän Snubben är en rejäl bit - klart större och tyngre än Peps)  och Snubben skrek till och började vifta med klorna mot Pepsen....Peps backade, utom klöshåll,  men stod kvar hotfullt utmanande. Snubben, som låg tryckt mot marken med öronen platta mot huvudet och skrämd blick mot Pepsen gav ifrån sig det där karakteristiska tjutande jamandet som katter låter när de är rädda, och sen sprintade han iväg mot sin altan med Pepsen jagande efter honom, och stannade sen och satte sig utanför sin kattlucka, nära säkerheten, med Peps nonchalant liggande demonstrativt mitt på Stinas gräsmatta.
Jag gick fram och schasade iväg Pepsen och tog med honom hem.

Han är världens goaste snällaste lekkamrat, aldrig annat än roligheter i tankarna när han leker med sina polare, så det här var helt oväntat, aggressioner, oprovocerade såna.

Kan han ha blivit skum på att jag lyfte upp Snubben och gosade med honom ??
Jag vet att katter är enormt revirtänkande, och att de kan bli svartsjuka på andra katter.
Tänk om han ser mig som 'sin' människa, och blev orolig för att Snubben försökte 'stjäla' mig ?

Anyway - kul att se att han kan ta för sig i all a fall ! Snubben är en stadig bit katt, som släpar hem harar och gud vet vad, enligt Stina......Go Peps !
12okt

och Tjipen fick vara fri en stund idag, - jag hölll honom på soffbordet där han hoppade omkring och smakade på mina jordnötter bl a.
och efter en stund ville han vila, och la sej ner på en tidning.

han fick dock bara en lite stund utanflör buren, sen måste jag sätta tillbaka honom, för att Pepsen behöver komma in från balkongen, gå ut på balkongen, komma in från balkongen, osv...
by the way - han fick chansen big time för ett par veckor sedan att äta upp Tjipp.
jag hade glömt en av dörrarna, och höll på i köket med Tjipps mat, när jag kom på att FAN HALLDÖRREN !, .......när jag så i panik öppnade dörren in till sovrummert från köket, så är Peps uppe på den lila frysboxen där Tjips har sin mat ibland, och sniffar omkring bland utspillda matrester och fågelbajs, medan Tjippen sitter och kollar på katten från fönsterbrädan bredvid en blomma. en halvmeter från Pepsen.
Peps måste ha sett Tjipp, men han verkade mer intresserad av kaoset och lukten från matplatsen, än av fågeln.
- eller så såg han helt enkelt inte honom...kanske bara otroligt lyckosam fågel...
ett par ggr har fågeln även flugit iväg medan jag fyller på mat i hans bur, några ggr rakt emot peps som ligger och kollar på oss, men katten har alrdig gjort nåt utfall, trots att fågeln landat precis bredvid honom.
 - dock - en gång när Tjippen flög ner på golvet och hoppade in under soffan, så var Peps plötsligt som eb blixt nere och på väg in därundra han också, så....jag vet inte...han kanske bara väntar ut det perfekta tillfället att hugga den där lille kvittrande skithögen som tar så mycket uppmärksamhet från HANS människa...