Statliga Televerkets förslag till telefondisciplin.

   När man telefonerar till en person, som ej känner ens röst, börjar man med en 
artig förfrågan om man kan få tala med den person man söker, ty det är ju ej säkert 
att denne själv svarar i telefonen. Råkar man rätt person, uppger man genast sitt 
namn, vilket man även gör till den som underrättar vederbörande, vilken då får klart 
för sig vem som önskat tala med honom. Man undviker att telefonera vid tider då man 
vet att vederbörande sitter vid sin måltid, vilar eller brukar vara upptagen på annat
sätt. 
   Om vid en påringning man råkar en person som frågar: "Från vem får jag hälsa?",
svarar man med att tydligt säga sitt namn.
   Vid alla slag av anhållan är vida artigare att skriva än att telefonera, om det
är till en för den anhållande mera obekant person.

från "Husmoderns hemkurer och goda råd"